De håller på att flytta ut änglatrumpeterna när vi kommer. Det krävs tre personer för att få träden med de mäktiga vita strutblommorna på plats i trälådorna framför entrén.

– Det snöade förra helgen, men jag tror dom klarar sig. Det är ett ganska skyddat läge, säger Susanne Andersson.

Hon visar oss in bland gigantiska rosa Mårbacka, citronträd och dekorationsgrodor som bresar avslappnat med sina simfötter i järn. Här på Ljungs handelsträdgård i utkanten av småländska Tranås har Susanne Andersson arbetstränat på 40 procent sedan i början av mars.

– Jag släpper allt när jag kommer in här. Det är en så tillåtande miljö. Nu kan jag till och med stå i kassan, ta emot en femhundring och ge rätt växel tillbaka. Det är stort för mig, säger hon.

När Susanne blev sjukskriven första gången för utmattningsdepression 2004 arbetade hon som pedagog i särskolan. Ett arbete som krävde mycket och Susanne gav gärna. Hon brann för att hjälpa barn med särskilda behov och hade själv en funktionshindrad dotter. 

– Men det blev för mycket, det hade varit det under flera år.

Arbetslaget fungerade inte heller.  Och så kom bilolyckan där Susannes man precis undkom död­en.  En dag var orken slut. Ljus och ljud blev en plåga. Hon hade ångest och svårt att andas. Läkaren konstaterade utmattningsdepression och hon blev hemma i ett år. 

– Efter 2,5 månader tyckte Försäkringskassan att jag skulle börja jobba igen men då hamnade jag på psykakuten, berättar Susanne Andersson.

Sedan följde år av sjukskrivning varvat med utbildning och arbetsträning. För fem år sedan blev hon erbjuden 80 procent som elevassistent på en högstadieskola. Hon tackade ja av rädsla för att förlora sin anställning. Ingen anpassning gjordes. Tvärtom ökade arbetsbelastningen med en vidareutbildning parallellt med arbetet.

– Jag ville visa för mig själv att jag mådde bra igen och tummade på arbetstiden. En extra kurs på det var helt galet!

Susanne kraschade igen. När hon till slut sa upp sig kände hon bara lättnad.  I dag har hon svårt att se att hon skulle kunna jobba i skolan igen.

– Det kräver lyhörda arbetsledare och att man får handledning. Jag tror också det är svårt att anpassa arbetet när man jobbar med elever.

Vad är ditt råd till någon som ska börja jobba igen?

– Den dag du börjar arbeta igen måste du ha kommit till insikten att det är du som är viktigast i ditt liv och ingen annan.

7 steg för att börja jobba igen

1. Lär dig hitta balans­en mellan vila och aktivitet. Gör små saker som ger energi, men inte för många på en dag.
2. Gör en lista på alla dina arbetsuppgift­er,  ringa in dem som känns övermäktiga och som chefen får plocka bort.
3. Begränsa arbetsuppgifterna till ett fåtal. Bestäm också vilken tid de ska ta att utföra. Innehållet i arbetet kan sedan öka gradvis, men tiden ska också vara bestämd.
4. Energibalansen ska vara jämn varje dag och familjelivet kräver sitt. Börja med att arbeta fyra dagar per vecka, två till tre timmar per dag. En är vilodag.
5. Trappa upp arbetstiden med 25 procent efter två-tre månader. Första veckan som tiden ökas ska arbetsuppgifterna vara desamma. Personen ska vara på arbetet mer tid, inte utföra mer.
6. Ha inte skuldkänslor för vad andra utför på jobbet. Tänk att det här är mitt uppdrag och jag väljer att göra min del bra i stället för att känna ansvar för det andra.
7. Räkna med en rehabiliteringsperiod på tolv månader med stegvis upptrappning av arbetsbelastningen. Målet är heltid, men många kanske behöver jobba lite mindre.
Källa: Stressmottagningen i Solna