I ett gemensamt uttalande har representanter för europeisk och kanadensisk fackföreningsrörelse skrivit att man tack vare kampen mot frihandelsavtalet CETA (mellan EU och Kanada) kunnat sätta en radikal och progressiv agenda på den politiska dagordningen. Man har samlat miljontals människor i upprop mot avtalet och man har visat att befolkningens breda majoritet är en organiserad kraft att räkna med. Än så länge är inte avtalet stoppat men den internationella mobiliseringen är ett kraftprov för framtiden.

I Sverige är det dessvärre tyst om CETA, detta trots att svensk riksdag ska ta ställning till avtalet i höst. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna är okritiska. Men CETA är ett avtal som kommer flytta över makt till stora internationella bolag; ihop med avtal som TTIP (med USA) och JEFTA (med Japan) är CETA en del av en större strategi för EU: målet är att underminera demokratin och stärka den rådande åtstramningspolitiken.

Nyligen tog den svenska myndigheten Kommerskollegium fram en analys av CETA. För att komma från en myndighet som länge försökt urskulda avtalet är rapporten ändå avslöjande läsning. I rapporten kan vi läsa:

”Ett exempel är Systembolaget som i dag har monopol för detaljhandel av alkoholhaltiga drycker. Skulle Sverige avveckla det statliga monopolet och öppna marknaden för utländska aktörer kan Sverige enligt nuvarande åtaganden i ett senare skede inte återinföra det statliga monopolet. Ett annat exempel är Arlanda Express som i dag innehar ett monopol på tågtrafiken mellan Stockholm och Arlanda. Skulle Sverige tillåta fri konkurrens, men i ett senare skede vilja återinföra exklusiva rättigheter vore det i enlighet med ratchet-klausulen inte möjligt.”

Rapporten erkänner alltså många saker regeringen och företagslobbyister med bestämdhet förnekat skulle vara följderna av att vi godkänner avtalet. Socialdemokraterna har påstått att det politiska handlingsutrymmet inte kommer att minska med CETA, men vi kan läsa i Kommerskollegiums rapport att så visst är fallet. Sådana saker som att dra tillbaka misslyckade privatiseringar kommer att bli svårare: såvida vi inte har skrivit in vattentäta undantag gäller CETA:s avregleringsnorm i stort sett alla sektorer och tjänster. För Sverige som de senaste decennierna sålt ut den offentliga sektorn i exceptionell skala skulle CETA låsa in dessa utförsäljningar och göra dem till den enda vägens politik.

Det som fått mest internationell kritik är det investeringsskydd och domstolssystem i CETA som ger utländska investerare rätt att begära skadestånd av länder som genomför politiska beslut som missgynnar investerare. Deutscher Richterbund, tyskt förbund för domare och åklagare, har riktat svidande kritik mot detta system och förklarar att det vanliga rättsväsendet kommer att undermineras. En grupp kanadensiska experter har varnat om farorna med att ge utländska investerare sådana exklusiva rättigheter.

I Kommerskollegiums rapport kan vi också hitta farorna med att ge stora internationella bolag ett eget rättsväsende men inga som helst skyldigheter. Stockholms universitet skriver, i ett remissvar som finns med i rapporten, att sådant investeringsskydd ofta förvandlar länders rätt att reglera till en rädsla att reglera. Sedan 90-talet har investerare utnyttjat liknande investeringsskydd som det i CETA för att i snabbt växande skala stämma länder. Fler och fler stämningar, större och större skadeståndsanspråk. Investerare har kunnat tvinga stater att väga varje politisk åtgärd mot risken att behöva betala skadestånd. Länder avstår många gånger från att lagstifta. Denna dystra verklighet är något som studier påvisar och det är detta som Stockholms Universitet mycket beskrivande förklarar är en växande rädsla för att lagstifta.

Kommerskollegium erkänner att i den tribunal som ska döma i tvisterna koncentreras ett stort godtycke; myndigheten är tydlig med att vi egentligen bara kan spekulera i hur utfallen i tvisterna mellan stat och investerare blir, men att vi aldrig kan veta säkert. Det går inte att förneka att risken finns att stater som lagstiftat till stöd för arbetsrätt eller miljöskydd i slutändan tvingas betala skadestånd till investerare.

Svenska fackföreningar bör, som i Kanada och Tyskland, delta med all kraft i motståndet mot CETA. Det skulle vara en chans att stärka den fackliga organiseringen i Sverige och visa för allmänheten att fackföreningarna är en rörelse för framtiden

Fredrik Persson

Förtroendevald i Seko Bring Citymail

Fotnot: Bilden är licensierad under CC BY-NC 2.0 via Flickr.