Debattören och författaren Katarina Taikon gav sig tusan på att förändra det svenska samhällets syn på romer. Och man kan lugnt säga att hon lyckades. Människor helt utan rättigheter fick plötsligt tillgång till bostäder och skolor med mera, mycket tack vare hennes insats.
Oundvikligen blir filmen om henne ett hyllningsporträtt. Unikt arkivmaterial blandas med intervjuer med släktingar och vänner. Fram träder bilden av en kvinna som gärna stod i centrum och som brann för sin sak på ett sätt, man sällan ser i dag.
Mellan alla debatter och intervjuer skrev hon de självbiografiska böckerna om Katitzi.
Filmen bygger till stor del på Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon, ”Den dag jag blir fri”.
Katarina Taikon hann uträtta mycket, men hade sannolikt gjort ännu mer om inte hennes liv slutat så sorgligt. När hon dog 1995 hade hon vårdats av sina anhöriga i 13 år efter en svår hjärnskada.
Sorgligt är det också att se sig omkring i dag, där romernas situation dagligen påminner oss hur långt vi har kvar att förverkliga idén om människors lika värde. Och var finns vår tids Katarina Taikon? Hen finns nog men drunknar kanske i det allmänna mediebruset.
