Hundarna hjälper utsatta kvinnor

|Jack och Pepper är terapihundar och skötaren Lena Stenvalls arbetskamrater. Tillsammans hjälper de våldsutsatta kvinnor att gå vidare i livet.

Jack och Pepper viftar så glatt på svansen att hela bakkroppen vajar när de hör steg i trappan. Alla hälsar. Snart har fyra kvinnor kommit till den rosa villan vid Skellefteälven i utkanten av stan. Här leder skötaren Lena Stenvall och sjuksköterskan Kiki Lindholm en samtalsgrupp med våldsutsatta kvinnor. De arbetar i den psykiatriska öppenvården på enhet nord vid Skellefteå lasarett. Men på kliniken får inte hundarna vara, därför hålls träffarna i den rosa villan. Jack och Pepper är två av fem hundar på kliniken. Hundarna hjälper till i samtalsgruppen som utgår från kognitiv terapi.

– Hundarna kan vara som en konservöppnare till något svårt. De skapar situationer och känslor. Om man kört fast kan de vara otroligt mycket till hjälp, säger Lena Stenvall.

Kvinnorna slår sig ner runt bordet i hörnrummet. Gruppen kallas för ”Konsekvenser av våld”. Och det är det som kvinnorna har gemensamt. Alla har på något sätt varit utsatta för våldsamma relationer. Allt våld är inte fysiskt, det kan också vara psykiskt, ekonomiskt eller materiellt, alltså våld som riktas mot ting eller husdjur.

Flera av kvinnorna runt bordet har ångest och lider av nedstämdhet. Det är diagnoser som är vanliga bland våldsutsatta. Det är också PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom), självskadebeteenden och ätstörningar. Hälften av de här kvinnorna är sjukskrivna, alla går också i individuella samtal.

Under bordet breder Pepper ut sig. På en filt vid dörren ligger Jack. Samtalet börjar med en runda om hur alla haft det sedan träffen förra veckan. Sedan flyter samtalet över i hur kvinnorna anpassat sig efter männens spelregler. Och om hur spelreglerna hela tiden ändras och hur mycket energi som kvinnorna lägger på att anpassa sig. Resultatet blir att gränserna för vad som är normalt förflyttas. Överhuvudtaget kan det bli svårt att sätta gränser.

Lena Stenvall tar fram en liten bunt med plastade kort. På ena sidan har korten olika bilder på Jack. På andra sidan står det ”Kom-i-håg Jack-situationen”. Tanken är att kvinnorna ska ha korten i plånboken som en påminnelse.

Jack är duktig med rädsla och ångest.

”Jack-situationen” uppstod vid en av träffarna när Jack lade sig i Karins knä. Hon är rädd för hundar och kände sig obekväm, men lät honom ligga kvar. Han bredde ut sig ännu mer och Karin såg ännu mer besvärad ut men sa att det var ok. Först efteråt kunde hon säga att det inte hade känts bra.

Nu berättar Karin om att situationen hjälpt henne att ha förståelse för sig själv i situationer som är betydligt mer känslomässigt laddade.

– Om man har svårt att säga nej till en snäll labbe på ett så tryggt ställe som det här är, hur ska man då kunna sätta gränser i situationer som är så mycket svårare, säger Lena Stenvall.

Hon och Kiki Lindholm arbetar mycket med att förklara och skapa förståelse för vad som hänt. För att deltagarna ska se att deras reaktioner är en konsekvens av vad de utsätts för, om de förstår det kan de ha mer medkänsla med sig själva.

– I förståelsen ligger möjligheten till förändring, säger Lena Stenvall.

Efter hand plockar deltagarna fram någon smörgås eller en banan. Lena Stenvall och Kiki Lindholm har med sig kaffe.
Nu har Pepper sträckt ut sig. Plötsligt gläfser han till. Lena Stenvall konstaterar att han är i drömmarnas värld.

På bordet ligger papper med en röd våg, det är våldsvågen, som deltagarna haft i läxa att placera in sig själva på. I topparna finns våldet, sedan kommer förlåtelsen, i dalarna värmen och därefter upptrappningen. Runt den kretsar samtalet, flera säger att den inte alls är så böljande utan mer plan.

– Han kunde vara så otroligt charmerande och uppvaktande, jag föll för att han tyckte att jag vara så speciell, för jag kände mig inte alls speciell, säger Eva.

Jack reser sig och går fram till henne och hon klappar honom länge. Karin tar vid och berättar om sina erfarenheter. Rösten är nära att spricka. Vid andra sidan av bordet sitter Anna. Tyst. Det mesta av tiden. Plötsligt går Jack fram till Anna och lägger sig i hennes knä. Efteråt förklarar Lena Stenvall att hundarna kan läsa av känslor som hon förstår först senare.

– Jack är duktig med rädsla och ångest. Om han sitter mycket hos någon kan jag fråga: Jag ser att Jack sitter mycket hos dig, vad är det du känner?

Träffen lider mot sitt slut. Alla får en kram innan de går. Jack och Pepper trycker sig in i några av omfamningarna.

Senare förklarar Lena Stenvall att den som utsatts för våld kan ha svårt för närhet, men att det blir en annan sak när hundarna kommer och lägger huvudet i knät. Den närheten blir mer ofarlig.

Hon och Jack har jobbat tillsammans i fyra år. Allt började egentligen för 16 år sedan. Då började Lena Stenvall med ridterapi vid kliniken. Senare började hon, som själv haft hund sedan hon var sju, med hundterapi.

Man har inte lyckats mäta vilka resultat hundterapin ger. Men Lena Stenvall och Kiki Lindholm är övertygade om att hundarna gör att de kommer snabbare fram i terapiprocessen.

Fotnot: Karin, Eva och Anna heter egentligen något annat.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2014-06-11 13:58