Uttrycket att vara i nån annans kläder, eller skor, får här ny innebörd. När den smådeppige skomakaren Max har sytt en av sina kunders skor med en magisk symaskin, han hittar i källaren, förvandlas han bokstavligen till den människan när han sätter på sig skorna.

Och hans kundkrets består av allehanda typer, allt från otrevliga gangsters till kärvänliga transvestiter. En ny värld öppnar sig för Max. Han blir girig på både upplevelser och rikedom och ganska snart blir det förstås problem. Samtidigt vill han hjälpa en lokal påtryckningsgrupp att stoppa moderniseringarna i hans New York-kvarter, och som i de flesta sagor segrar det goda till slut.

Adam Sandler, i huvudrollen, gör som så ofta den lite ledsne typen med gott hjärta. Det klarar han fint men det är på tok för segt allting. Och det blir aldrig speciellt roligt. Ett par gånger fnissar jag lite grann, under den 100 minuter långa filmen.

Roade mig under tiden med att föreställa mig hur det hade blivit om regissören hade satt på sig Woody Allens skor när han skulle hantera det här manuset. Det hade garanterat blivit roligare.