Alan Turing var det matematiska geni som sägs ha förkortat andra världskriget med två år. Han arbetade för den brittiska underrättelsetjänsten och uppfann den så kallade Turingmaskinen, som lyckades knäcka tyskarnas krypteringsmaskin Enigma. När informationen väl gick att läsa kunde britterna förutse var tyskarna tänkte anfalla.

Men Alan Turing fick inte det liv i ära och berömmelse som man kunnat tänka sig. Han åtalades och dömdes 1952 för homosexualitet, som fortfarande var kriminaliserat i Storbritannien. För att slippa fängelse gick han med på att steriliseras, men tog två år senare livet av sig, endast 41 år gammal. Först 2013 tog den brittiska regeringen initiativ till en ursäkt för behandlingen av Turing och han benådades postumt av drottningen.

Om detta handlar filmen The Imitation game. Den börjar när Turing söker jobb för att arbeta med ett hemligt projekt hos den brittiska underrättelsetjänsten. Ett litet team av mattesnillen sätts ihop, men det skär sig snabbt mellan Turing och de andra. Han vill köra sitt eget race och har dessutom stora problem med relationer och det sociala spelet. Det är det klassiska porträttet av geniet som förstår maskiner men inte människor, fantastiskt spelat av Benedict Cumberbatch.

Gruppen får dock vika sig för Turings briljans. Snart hoppas alla på maskinen Christopher – döpt efter Turings barndomskärlek som dog och som han aldrig glömmer.

Det blir lite problematiskt, som alltid när det ska göras fiktion av någon som har levt. Vad är sant, vad är påhitt? Det går ju inte att urskilja om man inte har kunskaper om den som skildras. Alan Turing var en man som utsattes för stora kränkningar av samhället när han levde. I filmen kommer Turing på en av sina medarbetare med att vara spion men håller tyst under hot om att hans homosexualitet ska avslöjas. Det har kritiserats hårt av bland annat en skribent i brittiska The Guardian, som menar att det inte finns något stöd för detta och innebär ännu en kränkning av Turing.

Men om man ser filmen med detta i bakhuvudet så är den väldigt bra. Det är en oerhört fascinerande, nagelbitande och gripande historia, som ger mig gåshud många gånger. Turings försök att hålla sin homosexualitet hemlig och hans problem med att fungera med andra människor ger berättelsen många bottnar. Oavsett hur sanningsenligt just det är så är det omöjligt att inte bli berörd – och full av beundran.