Tokbemanning i äldreomsorgen

|När jag första gången såg en bemanningsplan i ädreomsorgen tog jag för givet att antalet gamla halverades på helgerna eftersom bemanningen var det. Men detta gigantiska systemfel styr fortfarande äldreomsorgen, skriver 3-3-systemets upphovsman Sune Nygren.

Våren 1998, tjugo år efter att jag drabbades av 3-3-tanken, slog sig två frisörer i Lindesberg samman, övergav 5-2-systemet och införde 3-3-systemet. Deras skäl var att öka drifttiden, tillgängligheten och produktiviteten, att sänka sina kostnader genom att dela lokalen i tiden samt att få längre tid för återhämtning. En förhoppning var att
minst bibehålla lönsamheten trots sju veckors kortare arbetstid. Den infriades med råge. En annan var att orka med det tuffa jobbet som frisör fram till pensionsåldern. Allt talar för att även den förhoppningen kommer att infrias. Frisörerna har kunder som arbetar inom äldreomsorg. Några av dem tog med sig 3-3 till sina arbetsplatser. Efter noggranna förberedelser, och nytänkande när det gällde organisering av arbetet, inleddes hösten 2000 försök med 3-3 i Storå och Vedevåg.

Utvärderingen efter ett år visade på bättre arbetsmiljö och vårdkvalité
samt lägre sjukfrånvaro och kostnader. Hösten 1999 blev jag ombedd att hjälpa till med 3-3 i äldreomsorg. Jag hade då ingen som helst erfarenhet av äldreomsorg och såg för första gången en traditionell bemanningsplan. Eftersom bemanningen var i stort sett halverad lördag-söndag tog jag för givet att hälften av kunderna tillbringade veckoslutet hos anhöriga. Snart nog fick jag klart för mig att så inte var fallet.
Jag hade råkat stöta på ett systemfel. Det skulle visa sig att systemfelet fanns, och finns, i hela landets äldreomsorg och i hela landets sjukvård. Alltså ett gigantiskt systemfel.

Äldres behov av omsorg är lika stort alla veckans dagar. Demens och  andra funktionshinder tar inte helgfritt. Det tar 5–2-tänket i äldreomsorgens traditionella bemanningsplaner ingen hänsyn till.
En kraftig underbemanning lördag-söndag gör att personalen då får slita ont. Delade turer gör inte saken bättre. Underbemanningen är ett brott mot arbetsmiljölagen.
(Ett brott är även heltidarnas schemaläggning med endast få  endagsledigheter under långa arbetsperioder på upp till tolv dagar.)
Även vårdkvalitén kommer i kläm när man är för få. Äldreomsorgare från hela landet har ringt mig för information om 3-3-systemet och då berättat om problemen med underbemanningen.
Det förekommer att man tvingas ge de gamla kollektivt lavemang på fredagar för att – så långt möjligt – slippa problem med avföring under helgen.
Man hinner helt enkelt inte med sånt och tvingas därför gardera sig så långt det går.
I praktiken inträder underbemanningen redan fredag eftermiddag och ibland har man inte hunnit ’lavva’ färdigt på fredag förmiddag. Jag utesluter inte att sådant hade betydelse i Gislavedsfallet som  inträffade en fredagskväll.

Jag har frågat ansvariga i kommuner om varför så få arbetar  lördag-söndag. Man har svarat att det dels beror på att personalen
inte vill arbeta då, dels på att man som arbetsgivare inte vill ha högre bemanning än absolut nödvändigt under veckoslutet på grund av OB-tilläggen. När två stycken samtidigt drar åt fel håll utan att någon håller emot då går det på tok.
Äldreomsorgens bemanningsplaner ska naturligtvis styras av kundernas behov - ingenting annat.
Att spetsa lönekostnaden under veckoslutet är ingen naturlag. OB för dagtid lördag-söndag kan med fördel lyftas ut och läggas in i månadslönen för att få samma kostnad alla veckans dagar.

Jag har också frågat lokala fackliga företrädare inom Kommunal om varför det är på detta viset. Man har svarat att personalen har bestämt hur det ska vara - och att de får skylla sig själva.
Att Kommunal i den här frågan, liksom när det gäller villkoren för dem
som arbetar ständig natt, inte tar ansvar för sina medlemmars bästa är för mig uppenbart.
Äldreomsorg är en kontinuerlig process. Vi skulle inte ha någon processindustri om man där skulle resonera som kommunerna gör. Maskinerna skulle ”stanna” under veckoslutet. Att gamla tvingas  ’stanna’ därför att kommunerna inte tar sitt ansvar för kontinuiteten är inte acceptabelt.
Verksamhetens enda syfte – och den enda anledningen till varför man har lön - är att tillgodose kundernas behov. Kunder som dessutom har betalat i förskott.
Kommunerna har åtagit sig att leverera en värdig äldreomsorg. Det måste gälla alla veckans dagar. Osökt tänker jag på djurskyddslagen.
Den gör ingen skillnad på dagar när det gäller omsorg om djur. Ska det behövas en motsvarighet för våra gamla för att kommunerna ska ändra sina bemanningsplaner i äldreomsorgen?

Sune Nygren, Lindesberg
Företagare

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2004-04-28 12:50