Jacinta Njoroge har drivit barnhemmet på distans sedan år 2000, samtidigt som hon jobbat som vårdbiträde i Stockholm. KA har följt barnhemmet i flera artiklar genom åren.

Förra hösten gick Jacinta i pension och flyttade till Kenya. Äntligen kunde hon genomföra idéer hon länge haft för att utveckla barnhemmet.

– När jag kom ner och kunde göra det här blev jag jätteglad, säger Jacinta.

Växthuset gick snabbt att bygga, och i somras kunde de äta egna tomater. Korna ger både färsk mjölk till barnen och gödsel till växthuset. Hönsen ska blir fler, nu ger de ägg så att varje barn kan få ett till söndagsfrukosten.

Man har också anlagt en fiskodling, men fiskarna är inte stora nog att bli mat än.

Matproduktion verkar inte ha så mycket med barnhemsverksamhet att göra, men i Kenya är det betydelsefullt. Barnen får mer näring och barnhemmet får pengar över till annat.

Det som slukar mest pengar nu är skolavgifter. De små barnen går i barnhemmets egen skola, men efter årskurs åtta går de i skolor som kostar pengar – och avgifterna har höjts mycket på senare tid. Förut hade de råd med bra internatskolor, nu får ungdomarna bo kvar på barnhemmet och ta skolbussen till en skola ungefär en mil bort.

– Den skolan är inte lika bra, men den är tillräckligt bra, säger Jacinta.

En fördel med att ha ungdomarna hemma är i alla fall att de kan hjälpa till lite på helgerna, med odlingarna och fiskdammen, eller stå i kiosken och sälja vatten till byborna.

 

LÄS OCKSÅ: Jacinta flyttar till barnen i Kenya

 

Den egna skolan är populär och har fått fler barn utifrån, nu är den överfull. Nya klassrum håller på att byggas.

Men barnhemsbarnen har inte blivit så många fler.

– Sen jag kom dit har vi fått tre nya. Den yngsta är två år och mamman sitter i fängelse, berättar Jacinta.

Först ville hon inte ta emot den pojken, eftersom han hade en mamma i livet.

– Men när jag såg hur han mådde kunde jag inte låta bli. Om vi inte tog honom kanske han hade dött.

Barn med föräldrar i fängelse har det ofta svårt i Kenya. En del får bo i fängelset, några hamnar på institutioner med väldigt dåliga förhållanden.

Annars har Kenya på flera sätt blivit lättare att leva i på senare år, tycker Jacinta. Myndigheterna har blivit bättre på att driva in skatter, och pengarna har gått till saker som invånarna märker i sin vardag, som bättre sjukvård och vägar.

Men den stora arbetslösheten bland ungdomar orsakar oro i landet, och är ett problem för de ungdomar från barnhemmet som nu ska ut i arbete. En har just fått jobb som lärare, men flera är snart färdigutbildade till yrken som jurist, lärare, ingenjör, lantbrukare och kokerska. Inte ens en hög utbildning är någon garanti för att få ett jobb.

Jacinta har varit i Sverige under sommaren, träffat vänner och jobbat extra på ett boende. I september reste hon hem igen.

– Jag får så mycket kärlek från barnen. Det är därför jag trivs så bra, säger Jacinta.

 

Barnhemmet Phyllis Memorial

Barnhemmet Phyllis Memorial Childrens Home ligger i byn Kampi Ya Moto, utanför Nakuru i Kenya. Där bor cirka 80 barn.

Barnhemmet får inga pengar från staten, utan finansieras med gåvor från föreningar och privatpersoner.

Malmöbaserade föreningen Kampi ya Motos barn samlar in pengar och organiserar fadderskap och volontärresor. www.kampiyamotosbarn.se Plusgironummer: 90 01 18-1.