De är inte handbollstjejer med hästsvans från fina områden. Inte heller mobboffer, sådana som kommer att skriva böcker om sin uppväxt, konstaterar huvudpersonen Eva. De är Kalmars jägarinnor och nu har Tove Folkesson skrivit deras generationsroman.

– De flesta som skriver böcker är inte de tuffa tjejerna som stod i rökrutan. Det är de som är kritiska till dem som skriver böckerna. Akademikerbarnen verkar ha ett stort behov av att hämnas.

I behovet av att visa att hierarkin har ändrats ser Tove Folkesson ett klassförakt.

– Ofta beskrivs de här tjejerna som dem som det går dåligt för och har dålig smak. Det finns ett hejdlöst klassförakt.

Tove Folkesson låter jägarinnorna ta plats och bete sig på ett sätt som killar oftare får göra i kulturen: de snattar, sticker iväg med Evas pappas bil, mobbar de präktiga handbollstjejerna och en av dem hamnar i fyllecell. De hyssjar inte om sin sexualitet: i OK – Oskuldsklubben – går medlemskapet ut på att man ska gå ur klubben genom att sexdebutera.

– När jag läser om unga tjejer är de ofta offer som råkar ut för saker. Jägarinnorna är motsatsen.

Vi sitter på kuddar på golvet i Toves etta i Stockholm, där hon just flyttat in. Runt om oss står flyttlådor, målningar som Toves flickvän gjort och en trave ”Kalmars jägarinnor”. När Tove skrev fram jägarinnorna inspirerades hon av vänner från sin egen uppväxt i Kalmar. Hon ville låta unga kvinnor göra bort sig och vara osympatiska. Tove menar att det är viktigt att normalisera tjejers vrede för att de ska kunna försvara sig mot såväl övergrepp som låga löner.

– Många kvinnor har ångest för att de svalt ilska, det kan yttra sig i självskadebeteende. Tonårstjejers vrede är sund, om vi ser den som okvinnlig får vi skitstora samhällsproblem.

Kalmars jägarinnor är ett tätt sammansvetsat gäng. Deras motpol är handbollstjejerna, som kommer från finare områden och tryggare hem. Jägarinnorna blir inte riktigt sedda av sina föräldrar, som finns i periferin: Lindens mamma har cancer, Evas pappa är alkoholist, jägarinnorna har varandra. Men Eva sticker ut, hon längtar bort från Kalmar och menar att vägen till frihet går via skolsystemet, så hon sätter alla rätt på proven.

– Eva var lättast att ha som berättare, hon vill bli poet och jag ville ha en sida som inte är hård och häftig.

Tove skriver på en ny bok om Eva, då är hon lite äldre och dras med i en kultur av att satsa på sig själv. Förutom att ”Kalmars jägarinnor” beskriver en tonårsvärld får läsaren leva sig in i Kalmar och 90-talet. Tjejerna röker i timtals på det klassiska kaféet Fiesta, då inrökt, i dag i nya, fräscha lokaler.

– 90-talet var lite sunkigare, jag kände ingen som byggde om sitt kök då.

ID. Tove Folkesson

Ålder: 32 år.
Bor: I Stockholm, uppvuxen i Kalmar.
Yrke: Författare, musiker och folkhögskollärare på halvtid. Har tidigare jobbat i hemtjänst, på förskola och restaurang.
Aktuell: Med debutromanen ”Kalmars jägarinnor”.