Sophie och Alice har varit bästa vänner sedan tidig barndom. De har gjort allt tillsammans, och efter gymnasiet har de bestämt att flytta till Berlin. Men så försvinner Alice, och hittas död under mystiska omständigheter.

Det här skulle ha kunnat bli en intressant berättelse om hur man lär sig leva vidare på egen hand, efter att ha delat allt med en annan person. Men istället blev det en trött pusseldeckare där Sophie följer i Alices spår och försöker ta reda på vad som låg bakom vännens död.

Tyvärr tycker jag också att skildringen av Berlins hippa konstnärskretsar känns ganska trött, och berättartekniken sliten. Fast det kanske beror på att jag har för höga förväntningar på att en ung kvinnas regidebut ska vara lite ny och annorlunda?