Carina Pettersson med barnen utanför församlingshemmet i Jumkil.

I församlingshemmet i Jumkil träffas Positivet, en grupp av familjedaghem, två dagar i veckan. Byggnaden ligger idyll­iskt i ett naturskönt område en bit norr om Uppsala.

Den första frosten har kommit under natten och utanför den röda träbyggnaden leker barnen med löven som fallit ner. Det är kyla i luften och trehjulingarna gnisslar. Nedanför rutschkanan i plast har några barn samlat ihop en stor hög med löv som kan vara bra att ha där, så att man landar mjukt när man åker.

– Hallå där! Du tänker väl inte hoppa över startkramen, ropar Åse Mattsson till en av de större flickorna som just kommit in på gården.

Flickan skrattar till när Åse kramar om henne så att hon lyfts upp från marken. Snart är hon nere igen och på väg till kompisarna en bit bort.

I våras blev Positivets dagbarn­vårdare Sveriges första familje­daghem att kvalitetscertifieras enligt Qualis – ett system som tidigare bara använts på förskolor. Efter intervjuer, enkätunder­sökningar samt granskning på plats under två dagar, gjordes bedömningen att verksamheten lever upp till kraven för certifieringen. Ett erkännande, menar dagbarnvårdarna, som är trötta på bild­en av att de i första hand skulle arbeta med barnpassning.

Till skillnad från förskolan är familjedaghem inte skyldiga att följa läroplanen. Däremot arbetar man efter Skolverkets allmänna råd och ska ha en verksamhet som uppmuntrar till lärande och utveckling.

– Man tror att vi dagbarnvårdare är barnvakter, men vi bedriver ju en pedagogisk verksamhet vi också, säger Åse.

Tre dagar i veckan arbetar dagbarnvårdarna i sina egna hem, men på tisdagar och fredagar träffas de med barnen i församlingshemmet för gemensamma aktiviteter. Ett bra sätt för barnen att både få tryggheten i den lilla gruppen och stimulansen av att umgås i en större barngrupp, menar dagbarnvårdarna.

Lösningen ger också möjlighet att ta ut ledig tid eftersom dagarna i hemmen ofta innebär mer än åtta timmars arbete. Även sjukdom kan hanteras smidigt när barnen känner varandra och de andra dagbarnvårdarna.

– Vi har samma rutiner och värderingar och barnen känner igen oss. Det blir som en rolig grej att gå hem till någon annan av oss ibland, säger Åse.

Utveckling och lärande bedömdes som en av Positivets stark­aste sidor under granskningen. Dagbarnvårdarna berättar att de arbetar mycket med teman. Just nu är det kretslopp som gäller.

– Vi arbetar för att barnen ska få en förståelse för hur allt hänger ihop. Vi smälter snö och fryser den igen till exempel. De tycker att det är fantastiskt roligt med experiment, säger Åse.

Skogen är en annan viktig resurs.

– Den är ett enormt bra redskap, säger kollegan Carina Pettersson. Det blir alla ämnen på en gång. Teknik, motorik, matematik. Och språkutveckling, inte minst. Man måste prata med sina kompisar i skogen, namnge och berätta allting. Det är ingen annan som förstår att grenen man hittat är en docka om man inte talar om det.

Trots att dagbarnvårdarna på Positivet redan tidigare var stolta över sin verksamhet var det nervöst att vänta på besked om certifieringen, berättar ­Veronica Dawson Tagerud.

– Det tog sådan tid. Sedan en kväll när vi satt här och skulle ha möte kom ett sms till oss alli­hop samtidigt om att vi hade klarat det. Efter det kunde vi knappt koncentrera oss, säger hon och skrattar.

Veronica poängterar hur stolta de är över certifieringen, och får medhåll av kollegan Lena Persson.

– Jag tycker att det är väldigt stort. Det är en bekräftelse på vårt arbete. Vi hoppades ju att vi skulle klara det, men det var ändå svårt att fatta att det faktiskt gick vägen, säger hon.