I dag gick många av välfärdens underbetalda och stressade kvinnor till jobbet med en ny oro i magen. Jag förstår det verkligen. Den budget som skulle ge dem fler arbetskamrater, mindre stress, tid att ta hand om de äldre, den budgeten röstades bort av alliansen och SD. Det är undersköterskorna och hemtjänstpersonalen, de som bär välfärden på sina axlar, som får betala priset för det politiska maktspel som högerkrafterna spelat med lätt hand de senaste dagarna. Ändå tycker jag att det finns anledning att också känna hopp. För denna höst som inte varit lik något annat, har också visat att Vänsterpartiet lyckades göra ett avsevärt avtryck i budgeten. Och vi kan göra det igen.

När regeringen frågade Vänsterpartiet om att förhandla en budget hade vi några tydliga målsättningar: skattepengar ska gå till det de är avsedda för och vinstintresset ska inte styra välfärden, inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska och välfärden ska få ökade resurser.

Bland de konkreta förslagen, som nu har gått förlorade finns bland annat stora satsningar på äldreomsorgen och bättre a-kassa, höjt underhållsstöd, bättre förlossningsvård, gratis medicin till alla barn, bättre villkor för pensionärer och mer pengar till välfärden. Dessa reformer hade minskat klyftorna mellan fattig och rik och mellan kvinnor och män. De hade därför gynnat många av Kommunals medlemmar.

Allra mest stolta var vi nog över satsningen på äldreomsorgen. Vi hade sett alltför många år av besparingar och nedskärningar som försämrat kvaliteten. För att vända den utvecklingen behöver fler anställas så att bemanningen ökar. Det är främst kvinnor som arbetar i äldreomsorgen och de drabbas när bemanningen är för låg. Anhöriga får ta ett större ansvar och även då är det främst kvinnor. Satsningar på fler anställda i äldreomsorgen är därför en viktig feministisk reform. Äldre ska få den omsorg de behöver.

Med denna budget hade också Fas 3 äntligen fasats ut och ersatts med möjligheter till studier och jobb med värdiga villkor. Staplandet av visstidsanställningar hade försvunnit och den ekonomiska tryggheten ökat för dem som har oturen att bli arbetslösa.

Vår budget innehöll också en långsiktig och stabil finansiering till kvinnojourerna, utökat stöd till barnomsorg på obekväm arbetstid, höjd socialbidragsnorm för barn och höjd lägstaersättning i föräldraförsäkringen.

Vi kan konstatera att skillnaden mellan vänster och höger återigen har blivit tydlig i svensk politik. Högern i Sveriges riksdag, bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, har nu gemensamt drivit igenom en budget som innebär ökade ekonomiska klyftor och uteblivna satsningar på välfärden.

Vänsterpartiet är det enda parti som är tydligt med att vi inte gör upp med något av de borgerliga partierna. Det innebär att Vänsterpartiet är den enda garantin för vänsterpolitik och minskade klyftor i samhället.

För oss är det också självklart att överenskommelsen om vinster i välfärden ligger fast eftersom det var en förutsättning för att Vänsterpartiet skulle inleda förhandlingar om budgetpropositionen överhuvudtaget. Denna överenskommelse kan därför inte skiljas från den budgetproposition vi är överens om. Så om en socialdemokratisk regering ska räkna med vårt stöd i fortsättningen så är det vår uppgörelse om vinst i välfärden som gäller. Att välfärden inte ska styras av vinstintresse är en självklar del i en riktig vänsterpolitik.

Nu blir det alltså nyval den 22 mars. Det kan kännas långt dit, särskilt som regeringen nu kommer att tvingas regera med borgarnas budget, men det finns hopp. Välfärdens kvinnor ska inte behöva vänta alltför länge på en ändring. Vänsterpartiet kommer åter att gå till val som garanten för en stark vänsterpolitik. För en välfärd att lita på, för minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män och för en välfärd utan vinstuttag.

Ulla Andersson,
ekonomiskpolitisk talesperson (V)