I Per-Anders Fogelströms roman ”Mina drömmars stad” träffar vi på Henning Nilsson, pojken som kommer vandrande till fots till Stockholm för att söka sin lycka. Tiden är runt 1880 och fattigdomen är stor i landet. Många av de som inte haft möjlighet att emigrera till det ”stora landet i väster” beger sig i stället till storstaden för att ha chansen till ett arbete. I boken beskrivs hur ”daglönare” står i det tidiga morgondiset i Stockholms hamn med förhoppningen om att bli uppropad för att, i bästa fall, ha en dags avlönat arbete framför sig. De flesta väntande får dock lämna hamnområdet och vandra hemåt igen, tomhänta.

Vi har idag, drygt 130 år efter tiden i boken, i princip samma fenomen inom skola, vård och omsorg, det vi i vardagstal kallar ”kärnverksamheterna”. Inom Kommunals avtalsområden i nämnda sektorer består en stor del av arbetstagarna av timanställda. Personer som blir uppringda vid behov för att utföra en, i bästa fall flera dagars, arbete på en arbetsplats. Däremellan får man klara sig bäst man kan, väntandes på att telefonen skall ringa. Om man dessutom närmar sig att bli ”inlasad”, det vill säga de 365 arbetstillfällen som krävs för att ha företrädesrätt till vikariat längre än 14 dagar är det mer regel än undantag att telefonen slutar att ringa. Arbetsgivaren plockar helt enkelt in nyare timvikarier för att på så sätt slippa det arbetsgivaransvar man har för månadsvikarier. Att tvingas att arbeta under dessa former är, enligt mitt förmenande, inte förenligt med en god arbetsmiljö i det andra decenniet av 2000-talet! Vi borde ha kommit längre än så!

I en välfärdsstat som Sverige skall man ha rätt till trygga anställningar. I kärnverksamheterna är det en förutsättning att arbetet kan utföras på ett säkert sätt av personal som vet vad som krävs av dem men även vad som kan krävas av arbetsgivaren – kommuner och landsting. Att pressa kostnader och ansvar genom att utnyttja personal på timanställningar är inget annat än en senare version av de förhållanden i hamnarna som beskrivs i Fogelströms bok. Är detta en samhällsutveckling som skall eftersträvas? Mitt svar är ett rungande NEJ. Den svenska välfärden skall INTE vila på otrygga anställningar! Den svenska välfärden skall vila på en stabil grund av trygghet och ansvar, byggd av både arbetsgivare och arbetstagare. Då finns också förutsättningarna för en välfärd värd namnet.

Henning Nilsson hade ”turen” med sig och fick arbete, inte bara en dag utan för lång tid framåt. Dock tärde hans arbeten på hälsan och Henning avled till sist i en lungsjukdom.

Bengt Göran Olsson,
skötare inom demensvården samt arbetsmiljösamordnare för Kommunal i Kungälv.