Bemanningsföretagen är firmor där personalen ofta saknar facklig erfarenhet och representation. Många har otrygga anställningar och har inga möjligheter att dela med sig av sina uppfattningar, kritik och förbättringsförslag. Det finns en anledning till att bemanningsföretag var förbjudna i Sverige under större delen av 1900-talet: De gör arbetsplatserna tystare och därmed farligare för arbetare.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet, helt korrekt kallad ”bemanningsföretagen skapar inga nya jobb” slår LO fast att bemanningsföretagens unika ställning på arbetsmarknaden gör det svårt även för statliga utredare att få insyn i arbetsförhållanden som berör en allt större del av vår arbetande befolkning. Allt fler branscher använder sig av bemanningsföretag, som förskolor, skolor, sjukhus och hemtjänster, där det för några år sedan var otänkbart. Branscher där bemanningsföretag redan varit vanligt som i lagerbranschen och kollektivtrafiken, hyr nu in i allt större utsträckning. Just nu urholkas lagen om anställningsskydd genom att ersätta stora delar av fast anställda med visstidsanställda.

Enligt fackförbundet Kommunal ska allt färre i vården tvingas göra allt mer – något som leder till arbetsrelaterad ohälsa. Samtidigt har andelen visstidsanställda ökat av de som har kvar sina jobb, från en obefintlig andel till var femte välfärdsarbetare. Det är illavarslande både för de otryggt anställda men även för de fast anställda och för brukarna som får det allt svårare att göra sina röster hörda. De fast anställda blir tvungna att konkurrera med sina kollegor från inhyrda företag om att jobba hårdare och klaga mindre, eller hålla lönerna nere.

Vårdvalet har också inneburit en allt snårigare djungel av regler för personal, brukare och medborgare att påverka sina utförarenheter. Låg bemanning är trots stora vinstuttag inget lagbrott., som Kommunalarbetaren bevisade i veckan i artikeln om Attendo, Lagen om företagens rätt till vinst väger tyngre än lagen om arbetsmiljö eller lagarna om rätt till vård och omsorg.

Många på arbetsplatserna kritiserar med rätta den borgerliga välfärdspolitiken för att sätta profiten före människans bästa. Vi måste våga lyssna på välfärdsarbetarna som trots allt är experterna på hur det är arbetsplatserna. Ingen konsult eller personalstrateg kan som arbetslaget inom en hemtjänst förklara vilken sorts bemanning som behövs, vilka investeringar som behövs, hur mycket tid och vilken sorts scheman som behövs för att skapa en värdig äldreomsorg. Det är personalen på förskolan eller förarna på busslinjen som borde ha mycket mer att säga och påverka personaltäthet, schemaläggning och eventuella bemanningsföretag.

När Sverige får en vänsterregering måste eländet få ett slut. Vi har tre förslag till den nya rödgröna majoriteten efter valet som ett första steg mot en värdig välfärd:

  • Stärk anställningstryggheten så att arbetarna vågar yttra sig om förhållanden i sina arbetsplatser!
  • Låt välfärden få kosta så att det finns tillräckligt med personal för att utföra verksamheten.
  • Ge fackföreningarna vetorätt mot bemanningsföretag och upphandlingar, privatiseringar, avknoppningar och uppsägningar.

Bara genom att lyssna på de som utför arbetet kan vi veta vilken sorts personalpolitik som är nödvändig för att öka frisknärvaron eller hur budgeten borde se ut. Det är på arbetsplatserna vi hittar de riktiga experterna. Det är vänsterpolitik.

Dror Feiler,
riksdagskandidat Vänsterpartiet, Stockholm

Edvin Edenhage,
personlig assistent, Stockholm

Victoria Thimander,
vårdare, Stockholm

Bilbo Göransson,
barnskötare, Stockholm

Hugo Witting,
vårdbiträde, Stockholm