Att Stefan Löfven och hans S- och MP-regering kom överens med allianspartierna – i syfte att underlätta för en minoritetsregering att kunna regera – behöver inte betyda att medborgarna är nöjda med en uppgörelse som tenderar att befästa blockpolitiken i Sverige. För medborgarna är det viktiga att politiken är sakinriktad, pragmatisk och handlingskraftig.

Det är djupt olyckligt om medborgarna serveras en föreställning om att motsättningarna i första hand har sin grund i bristande konsensus mellan partiledarna i riksdagen. I grund och botten handlar konflikten om de allt djupare klyftorna mellan de medborgare som gynnas och de som missgynnas. Det är inte svårt att förstå att de välbärgade medborgarna vill ha kvar den politik som gynnat dem de senaste åtta åren och att de som har missgynnats vill ha en tydlig förändring.

Riksdagspartierna har kompromissat bort ideologin till fördel för regeringsmakten. Frågan om vilket samhälle medborgarna vill ha är det inget av de etablerade partierna som talar om. På sin höjd kan de sträcka sig att reda ut vissa medborgares plånboksintressen istället för frågor som rör en bredare allmänhet. Det har uppstått en känsla att politikerna gett upp varje plan för att minska klyftorna, arbetslösheten eller på allvar satsa på välfärden. Detta har gjort att de mest missnöjda medborgarna lägger sin tilltro till olika missnöjespartier.

Det grundläggande problemet är det saknas tydliga skiljelinjer inom svensk politik. Här går det att sätta ett likhetstecken mellan de båda politiska blocken. Ett tydligt ideologiskt inslag som visar var skiljelinjen går är vad som krävs. Annars finns det en fara att otydligheten på sikt kommer att leda till ett medborgerligt ointresse för politik. Medborgarna behöver få höra av Stefan Löfven att Socialdemokraterna är ett regeringsparti i opposition mot den orättvisa politik de borgerliga partierna står för. Det skulle vara ett tydligt ideologiskt ställningstagande.

Det är inget fel i kompromisser och samförstånd, det är en viktig del av all politik. Men vad är Socialdemokraterna inte beredda att kompromissa om? Står de fast vid höjd a-kassa? Är de beredda att ta strid för att stoppa vinsterna i välfärden? När det gäller blocköverskridande överenskommelser måste medborgarna få veta var partiets gränser går, annars kommer Stefan Löfven att framstå som en politisk vindflöjel. För att inte Socialdemokraterna helt ska riskera att förinta sin vänstersida måste de bli tydligare i sin profilering kring frågor om jobben och välfärden. För när det kommer till fortsatta skattesänkningar och marknadsanpassningar av det offentliga kommer Socialdemokraterna alltid att vara nummer två. Målet för socialdemokratin kan väl inte vara att blidka samarbetsovilliga allianspartier, utan det måste väl vara att föra en socialdemokratisk handlingskraftig politik.

Patrik Wikström,
Örebro