Lisbeth Persson.

”När man får en kram eller en pratstund, när man har tid att sitta ner och lyssna på en människa som har det tufft. Det är ljusglimtarna en vanlig dag på mitt jobb, att möta människor, och när man känner att man har gjort något bra. För 15 år sedan sadlade jag om från storkök till vården, och läste till undersköterska på Kunskapslyftet. Det känns helt rätt. Vården ger så väldigt mycket tillbaka. När man jobbar som under­sköterska får man den där nära kontakten med människor. Jag gillar att jobba med människor. Det är ett omväxlande och utmanande yrke och jag lär mig nya saker hela tiden. Jag har även lärt mig att skriva på datorn, och när det är stressigt ibland får man även lära sig att hantera stress. 

Ofta känner jag att det borde satsas mer resurser och pengar på de äldre, men jag kan ju inte göra så mycket mer än att säga till. Det brukar jag göra, och jag känner att jag får bra respons från arbetsgivare och sjuksköterskor när jag säger till om någonting. Jag känner inte att ’åh, vad tråkigt det är att gå till jobbet’, utan i  stället att ’nu får man göra det bästa av situationen.’ Det känns som att jag kommer nära de jag jobbar för, och det blir en mening i det man gör.”