Helena Wallén.
Helena Wallén.

”Vi orkar inte heltid!”

|Ge oss en arbetstidsförkortning – för vi orkar inte! I dag betalar vi själva genom att arbeta deltid, men det gör att vi blir fattiga pensionärer. Vårt arbete är en kvinnofälla, skriver Helena Wallén.

Heltid ska bli norm i kommuner och landsting senast år 2021, läser jag i Kommunalarbetaren. På min arbetsplats på förlossningen är vi många som i dag inte orkar arbeta heltid. Det gäller både unga och äldre undersköterskor.

Vi måste få en arbetstidsförkortning – för vi orkar inte! Gör 80 procent till heltid och fyradagars-vecka. Så jobbar jag och flera andra redan nu, men det gör också att vi blir fattiga pensionärer. Det är en kvinnofälla.

Vi arbetar deltid trots att vi lyckades höja grundbemanningen efter tio års kamp och en ”6 6:a”-anmälan. Antalet förlossningar ökar för varje år.

För många pass med för hög arbetsbörda sliter ut oss. På förlossningen är det både fysiskt och psykiskt stressigt och påfrestande. Ibland hinner vi inte ta rast. Vi går så gott som aldrig till personalmatsalen eller utanför avdelningen. Vi har rast i ett rastrum som innehåller både CTG-övervakning samt larmanordning som blinkar. Detta går inte att få bort då chefen anser att de som jobbar natt och har måltidsuppehåll ska kunna se övervakning och larm även i rastrummet. 

Som skyddsombud har jag funderat mycket på det här eftersom vi även dras med väldigt hög sjukfrånvaro och en del arbetsrelaterade skador. Jag tror att arbetstiderna och naturligtvis hög arbetsbelastning är det stora problemet. Tidiga mornar och sena kvällar. Och jag tror att grundbemanningen i nuläget bara kan höjas ytterligare om vi får ännu fler förlossningar. Arbetstiderna är också svåra att rubba.

Att så många unga inte orkar med heltid borde vara en väckarklocka. Kraven på varje medarbetare är höga. Som undersköterska förväntas du läsa veckobrev och lägga schema utan att ha tillräckligt med datorer för undersköterskor, delta i arbetsgrupper, ha egna ansvarsområden, lära dig allt om förlossningsvård på plats eftersom det inte ingår i undersköterskeutbildningen. Vi har inskolat nya undersköterskor sedan förra sommaren eftersom 18 har slutat på två år. En ständig inskolning. Och snart är det dags för nya sommarvikarier. Vi orkar snart inte inskola fler. Jag säger som en kollega: Det känns som vi är ett sjunkande skepp.

Den enda lösningen jag kan se, och det som kan rädda vården över lag, är att alla med skiftarbete får förkortad arbetstid till 80 procent och fyradagars-vecka. Vi behöver mer tid för återhämtning helt enkelt. Utan att det går ut över vår pension!

 

Helena Wallén,
undersköterska

Kommentarer

Jag har en undersköterskeutbildning i botten men jobbar inte i yrket. Men när jag praktiserade under utbildningen till undersköterska förvånades jag över hur ni kvinnor tog för mycket ansvar. Är det en nedärvd egenskap hos er? Jag tänkte redan då att om alla jobbar i normalt tempo och tar ut sin lunch och rast så behöver det inte bli så jobbigt på jobbet. Ni kommer inte att hinna med alla arbetsuppgifterna men det är egentligen inte ert problem. Om arbetsuppgifterna inte hinns med är det chefen och politikernas uppgift att tillsätta tillräckligt med personal. Det finns inga pressade arbetsscheman. Det är ni som arbetar i vården som måste börja ta ansvar över er egen arbetsmiljö genom att sluta springa benen av er. Väljer ni att stressa så blir det stressigt. Ni motarbetar er själva genom att stressa. Ni upprätthåller en dålig arbetsmiljö genom att stressa. Stressar ni så ser ju politikerna och cheferna att verksamheten går runt ändå med minimibemanning och dom behöver inte lyfta ett finger för att förändra det.

Förstår hur du tänker. Du skriver "tar ut sin lunch". Problemet är att vi då och då inte kan gå på rast. Ex. Om du är den enda som kan assistera narkosläkaren vid epidural för att alla andra är upptagna. Då KAN man inte och får helt enkelt inte gå på rast. Eller om det är dags för förlossning eller sugklocka. Du KAN inte gå på rast. Häromdagen hade jag en sådan dag. Gick in på ett rum 7.30 och kom ut 11.00. Då hade vi haft långdragen förlossning som slutade med sugklocka. Sedan började mamman blöda och moderkakan satt fast. Sedan syddes det i 1.5 timme. 10.50 serverar jag fika till de nyblivna föräldrarna. Jag och barnmorskan var ganska uttömmande på energi. Just den här dagen fick jag lunch men detta händer dagligen att man måste vara på rummet i timtal. Man väljer inte alltid om man ska stressa eller inte. Är det akut så är det. Och akut är det mer eller mindre varje dag hos oss. Och ingen lyssnar trots att sjukdomen är höga och personalomsättningen enorm.

Där är jag beredd att ge dig rätt Helena. Akuta saker måste få gå först. Men undersköterskeyrket inbegriper ju så många andra arbetsplatser, äldreomsorgen, vårdavdelningar osv. Och där kan man indirekt åstadkomma mycket i arbetsmiljöarbetet genom att inte stressa.

Hej!
När man arbetar med människor är det mycket svårt att låta bli att stressa. Började min karriär med åtta år på tung långvårdsavdelning. Jag kan inte se att äldrevården är bättre idag. Och om de som jobbar med gamla idag inte stressade så skulle de gamla bli riktigt lidande. Har förstått att de kan ha 30 hembesök på en dag. Det säger ju allt!
Åter igen. Ingen som lyssnar på personalen.

Hej igen Helena. Ja det stämmer att de gamla skulle bli lidande, men bara för en kort stund. Om ni slutar stressa och ställer krav så tvingas politikerna tillföra mer resurser till omsorgen vare sig dom vill eller inte. Det måste bli skandal innan det kan bli bättre. Tankesättet att om jag inte stressar ihjäl mig så får de gamla lida fungerar inte. Ni måste bli mycket mera kreativa i ert tankesätt för att kunna förändra arbetsmiljön till det bättre. Lägga mycket mindre ansvar på er själva. I slutändan generar det mycket bättre arbetsmiljö och omsorg för de äldre.

Redan idag är det svårt att få tag i utbildade undersköterskor. Men jag väntar på den stora bristen som förutses om ett par år. Möjligen då kanske vårt yrke får ett värde. Vi kanske erbjuds arbetstidsförkortning? Högre lön? Vettig arbetsmiljö där inte kroppen tar stryk? (finns många bra hjälpmedel men man får tjata till sej dem). Vi kanske får en kafferast likt övriga som arbetar i kommunen? (Tänker hemtjänst nu) vi kanske slipper tes:en där varje minut måste redovisas till ledning/politiker (har alla det så? Tänker på skrivbordsfolket...)
Facket tittar stillatigande på det ena efter det andra som sker och arbetsuppgifter som läggs till på arbetsplatsen, för de är ju kompisar med beslutsfattarna och sitter bra i deras knän, såsom det är idag. Men då, 2019, kanske de lokala fack-personerna kämpar för oss!!!

Det är en dröm, men tror inte den förverkligas tyvärr. , Ty- då som nu tas vem som helst in av arbetslösa-utan utbildning. De går en delegeringskurs och sen intro på ett par dar. Sen kan de ta hand om våra äldre och sjuka.

Vi behöver 100 % lön för att inte bli fattiga pensionärer.

Helt riktigt! Att förkorta arbetstiden för oss undersköterskor tycker jag skulle vara den allra viktigaste frågan för kommunal att driva!
Jag arbetar inom äldreomsorg, demensvård.
Ingen på min arbetsplats har heltid, men man hör ändå aldrig någon som vill gå upp i %, bara om dom som vill gå ner ännu mer i %.
Hos oss ingår delade turer, vardag som helg. Kväll jobbar jag 2/3 av alla mina arbetspass. Även jobb varannan helg. Standard är att jag slutar 21:30 och ska börja igen klockan 07:00 nästa dag (9,5 timmar senare)
Utöver detta så har vi inga vikarier så vi förväntas ställa upp i vått och torrt när någon kollega är sjuk. Så klart utan övertidsersättning. För ingen jobbar heltid, och inbeordringar är det inte tal om. Utan Vi förväntas ställa upp ("kommer du ihåg att du fick gå halvdag på julafton? tjänster och gentjänster vet du" eller att dom spelar på vår humanitet och menar att det bara är våra kollegor som lider om vi tackar nej till att jobba extra)

Rasterna tas aldrig ut för att verksamheten inte fungerar under ensamarbete och att schemat går ihop på pappret men inte i verkligheten. Men också för att vår chef har "blandat ihop" pedagogisk måltid med rast.

Inskolningen av vikarier känner jag också igen, i vårt redan pressade schema ska vi skola in nya utan att några extra resurser sätts innn
Dock är det standard med ETT pass där vikarien får gå bredvid sen så tycker verksamheten att vikarien är redo att ta över ordinarie personals arbete.
Vem drabbar detta? Jo ordinarie personal som redan är sliten. Och vikarien som utan rätt introduktion med all säkerhet känner sig osäker och otillräcklig. Många vikarier slutar för att dom inte känner sig välkomnad av stressad personal.

Demensvården är både psykiskt och fysiskt utmattande. Och alla kvalitetskrav från olika håll drabbar bara personalen som redan känner sig otillräckliga i sitt redan pressade schema.

Ge oss förkortad arbetstid + extra semesterdagar så vi orkar återhämta oss från vår redan dåliga arbetsmiljö.
Vi finns där kvällar, helger, högtider, nätter utan ersättning (OB kallar jag inte riktig ersättning, för även om jag jobbar 90% + kvällar, helger, högtider och extra så får jag ändå ut en lön på 15 000-17 000)

Gör vården attraktiv att arbeta i! Låt oss arbeta 80 procent och erhålla 90procent lön av heltidslönen! Samt ska det så klart vara 100procent pensionsgrundande! Som det är idag med ' alla ska få heltid', vi ORKAR INTE arbeta heltid i t.ex hemtjänsten! Titta bara på sjukfrånvaro och långtidssjukskrivna idag. Vad kostar inte detta?? Hemtjänsttimmarna ökar något otroligt pga att ALLA VILL/ SKA bo kvar hemma?! När ALLA ska bo kvar i sina hem blir följden att dubbelbemanning ökar av undersköterskor vid alla besöken! Kommunalare: Stå upp för vårt yrke och framförallt våra vårdtagare som vi ska vårda!!

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-03-29. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.