Vi kommunalare ägnar upp emot en tredjedel av vår vardag till överfulla vårdcentraler, stressiga korridorer på äldreboenden eller svettiga förskolor. Vi möter barn, unga och gamla. Det ger oss en unik kunskap om människors behov och om de brister som finns inom välfärdssektorn. Men också mycket glädje och betydelsefulla möten som ger oss insikter. Med kunskap kommer ett ansvar. Kommunal är en fackförening som har en alldeles särskild roll för att vi ska få ett annat Sverige – ett mjukare Sverige.

Kommunals medlemmar ska stå i främsta ledet i kampen för rättvisa och jämställdhet. Våra medlemmar förtjänar ett samhälle och arbetsplatser som präglas av en sund människosyn.

Det handlar om jämställda löner mellan kvinnor och män.

Det handlar om behovet av fler heltidstjänster, och det gäller alla kommuner oavsett vilken färg styret har.

Det handlar om att stå upp för att Sverige har råd med välfärden, även om den i framtiden kommer att kosta mer. Vi ska fortsätta att gemensamt finansiera vården av våra gamla, även när de blir rekordmånga fler.

För att lyckas med uppgiften kommer vår trovärdighet att vara A och O. Efter vinterns skandaler krävs insatser för att bygga upp förtroendet för vårt förbund. Därför vill jag göra en nystart. Vi behöver bli öppna och transparanta, vi behöver bli fler medlemmar och vi behöver genomföra ett omfattande värdegrundsarbete. Detta för att vi ska hitta tillbaka till kraften som behövs för att vi ska kunna ta fajten för en samhällsförändring. 

Kommunals trovärdighet påverkas också av vår självständighet. Det är medlemmarna som styr. Vi är fria att driva våra kärnfrågor och stå upp för våra värderingar. Vi ska inte anpassa oss till andra organisationers eller politikers agenda. Under min ledning kommer förbundet aldrig att vika ner sina krav för att rätta in sig i LO:s linje. Min röst kommer inte att tysta för att ta hänsyn till vad som är bekvämt för regeringen. Kommunpampar som fortsätter med en hög andel deltidstjänster ska få veta att de lever, oavsett partifärg. Vi är Kommunal. Vi ska vara obekväma när det behövs. Och det kommer att behövas.

Sverige behöver bli mjukare. Och för att Sverige ska kunna bli mjukare måste vi stå starka och inte vika en tum.

 

Berit Müllerström