Madeleine Andersson
Foto: Madeleine Andersson

”Avtalet är ett stort steg framåt”

|Vi som suttit i förhandlingsdelegationen står för att vi anser att avtalet är bra och ett stort steg framåt – annars skulle vi inte ha gått med på det. Vi känner inte att vi svikit våra arbetskamrater, skriver fyra bussförare från avtalsdelegationen.

Camilla Ingman, bussförare och skyddsombud i Umeå, kritiserar det avtal för bussförare Kommunal tecknat med arbetsgivarna. Det har hon naturligtvis full rätt att göra, precis som andra som uttryckt åsikter om avtalet i kommentarer på Kommunalarbetarens hemsida.

Vi som suttit i förhandlingsdelegationen står för att vi anser att avtalet är bra och ett stort steg framåt – annars skulle vi inte ha gått med på det. Däremot är det självklart att vi är beredda att lyssna och ta till oss om någon tycker att vi har gjort ett dåligt jobb. Samtidigt vore det välkommet om tonen i kritiken var lite mer saklig. Vi som har varit med och förhandlat fram avtalet skulle naturligtvis aldrig gått med på det om vi ansåg att vi svek eller förrådde våra arbetskamrater.

En sak är vi säkra på att alla förare håller med oss om: arbetsgivarna gör allt de kan för att dra ut på scheman över dagen och göra körningarna mer och mer ”flexibla” ur sitt perspektiv (inte ur förarnas). Skulle arbetsgivarna ensamma bestämma över villkor och löner skulle det se väldigt mycket tuffare ut än idag. Och på samma sätt: skulle vi i Kommunal själva kunna bestämma över våra villkor och löner skulle det vara mycket bättre än idag, när vi vet att många av våra kollegor har alldeles för långa dagar. Men vi bestämmer inte själva över schemat. Tack och lov gör inte arbetsgivarna det heller. Det avgörs i förhandlingar mellan oss. 

I den rådande ordning som upprätthåller den svenska modellen samordnar Kommunal sig med andra förbund inom LO för att minst få löneökningar i nivå med det som kallas industrimärket. Skulle en arbetsgivare vägra oss det kunde vi få stöd även från andra förbund om vi till exempel skulle strejka. Men vi skulle knappast få något stöd om vi krävde mer. Det här är den ram vi har att förhålla oss till när vi avgör vilka krav vi går fram med i förhandlingarna.

Att Kommunal ändå fått ut hela märket i löneökningar till bussförarna och dessutom fått arbetsgivarna att mot sina uttryckliga krav gå med på förbättringar av arbetstiderna är definitivt ett steg framåt. Det anser vi i delegationen. Än en gång: det står självklart andra fritt fram att tycka annorlunda. Vi hoppas att ännu fler engagerar sig i hur vi formulerar våra avtalskrav. Men var säkra på en sak: vi känner inte att vi svikit våra arbetskamrater.

Ingalill Ericsson, Göteborg

Liselotte Eriksson, Skåne

Stefan Furehed, Stockholm

Kent-Åke Prim, avd Väst
Undertecknarna är bussförare och delegater i avtalsdelegationen

 

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentarer

Ni borde skämmas rejält, men det har ni inte vett till.....

I stället sätter ni igång försvara och eländet ni har varit med och ställt till med, och kallar det till och med för "att avtalet är ett stort steg framåt", och sätter igång och ställer krav på saklighet från medlemmar, som snart har skrivit detaljerat i varenda artikel på KA om förhandlingsdelegationens schabbel och urusla insats under all kritik !

Vad mer exakt är det ni har mage att anse vara "ett stort steg framåt" ?

De enda som möjligen kan betrakta det nya bussbranschavtalet som ett stort steg framåt är bussarbetsgivarsidan, men till och med detta är tveksamt, då man snart blir tvunga att tänka till ordentligt, då man "plötsligt" står inför situationen att man inte längre har några kvalificerade bussförare som klarar av, den på senare år markant försvårade, trafik- och kundsituationen i Stockholm.

/ Perka

Att bussförarna är fruktansvärt arga nu är ett sundhetstecken. Bara slavar låter sig snällt piskas ihjäl.
Ända sedan 1993 har Kommunal backat, "för att rädda jobben", hette det i början. Nu, "för att vi kan inte kräva mer än andra förbund".
Låt mig påminna er om vad vi haft; vi gick i pension vid 63, vi hade 32 dagars semester vid 50 fyllda, vi hade fria resor i kollektivtrafiken, vi hade nattjobb på 6 timmar, vi hade IN-tjänster på max 6:40, vi hade högre OB-tillägg, vi hade massor av fasta tjänster med S1-fridag, vi hade betald restid om vi började och slutade på olika ställen, vi hade fri medicin, vi hade 20 minuters betald paus, ja vi hade både det ena och de andra!!!
Men nu är allt det borta, och vi ska inte ens kräva en gnutta tillbaka? Var var de andra LO-förbunden när ni sänkte vårt SL-avtal?
Om arbetsgivaren vill ha försämringar så är det ingen anledning till att ni inte ska kräva förbättringar, utan nöja er med status quo.
Om arbetsgivaren inte ser att bussbranschen sjunker som Titanic i ishavet, så borde Kommunal förklara detta för dem. Ja blir det inga förbättringar så finns det inga bussförare kvar när de som nu kör går i pension om några år. Dagens ungdom vill inte ha dålig arbetsmiljö och usel lön. Punkt slut!!!

Vi ser också hur bussarbetsgivarna försöker använda hårdare regler kring uniformspolicy för att skapa en paramilitär arbetsmiljö där bussföraren ska känna sig hotad och rädd på arbetsplatsen. Rädda chaufförer tiger och klagar inte på arbetsmiljön. Det är konsulter som ligger bakom den här taktiken och BuA får råd och vägledning från dom. Nuvarande har jag kunnat läsa mig till att keolis förarna är drabbade av den här taktiken. Eller hos Nobina där företaget psykar den chaufför som råkat ut för en krock eller har varit sjuk genom att på intranätet registrera antalet olyckor och sjukdagar så chauffören ska känna sig skyldig. I grund och botten är det det usla bussbranschavtalet som gör det möjligt för arbetsgivarna att hantera busschaufförer som en disktrasa. Bussarbetsgivarna vet om att Kommunal skiter i de som sitter bakom ratten. Därför får vi en otrevlig stämning ute på garagen där de som kan söker sig bort från yrket. Det har fått till följd den bussförarbrist vi upplever just nu.

Och nu kommer det stora försvarstalet . Avtalsdelegationen och ombudsmännen har uppfattat det stora missnöjet med avtalet. I ett sista försök ska man resa land och rike runt och inbilla hårt arbetande bussförare att avtalet är ett stort steg framåt. Kostnaden för flygresor och lokal får medlemmarna betala via sina medlemsavgifter. Detta spär bara på det förakt och ilska som många bussförare känner inför Kommunal. Jag kan bara konstatera att våra medlemsavgifter går till helt fel saker. Alla dessa avtalskonferenser och flygresorna dit hade kunnat läggas i strejkkassan. Även kostnaderna för när Kommunal nu ska försvara sig mot medlemmarna hade kunnat läggas i strejkkassan. Det verkar inte finnas brist på pengar i Kommunal. Det är snarare brist på vettigt folk som kan hantera pengarna på smartaste sätt så vi får ett bra avtal för Sveriges bussförare.

Förklara missnöjet? Allt som tagits upp på avtals konferenser i motioner. Inget är genomfört.
Kommunal har Inte ens försökt att få det genomfört. Avtalet hade kunnat skrivas genom ett telefon samtal som en skrivit här tidigare.
Skulle inte folket stödja ett kollektiv avtal för bussförarna? Där dem inte behövde åka med farliga förare för dem är utbrända och trötta på grund av regleringarna i kollektiv avtalet?
Finns en motpart som sätter i mot?
Sverige har aldrig varit rikare så pengarna finns.
Vi är organiserade har en stor strejk kassa
Dessutom har vi extra styrka av den förarbrist som råder.
Så alla 4 grunder finns för att få igenom ett riktigt bra avtal.
Även en 5 bra grund har vi, Kollektivtrafik och busstrafik är viktigt för att samhället skall fungera överhuvudtaget.
Största motståndet är inte Arbetsköparna utan våra egna representanter och Lo märket.
När man läser artikeln kan man tro det är bussarbetsgivarna som skrivit den inte våra företrädare.





Nej! Ni som satt i avtalsdelegationen i 2017 års bussbranschavtal har inte skött ert jobb. Alla våra motioner som
lämnades in signalerar att något är helt snett i den privata bussbranschen. Bussbranschavtalet följer inte
Trafikförorningen och Arbetsmiljölagen. Trafikförordningen därför att en bussförare inte får köra uttröttad.
Bussbranschavtalet medger 13 timmars ramtid per dag. Arbetsmiljölagen eftersom det innebär en stor press på en
bussförare som kan schemaläggas uppemot 13 timmar per dag. Lagar är inget som Kommunal, avtalsdelegationen eller
bussarbetsgivaren kan förhandla om. En lag är en lag och den ska följas. Vi bussförare har en särskild situation. Vi
är tvungna att vara trafiksäkra bakom ratten. Våra resenärer räknar med att vi är trafiksäkra. Avtalsdelegationen
för Sveriges bussförare kan därför inte i sitt försvarstal gömma sig bakom den Svenska modellen. Skulle inte vi få
stöd från andra fackföreningar om vi gick ut och begärde att bussbranschavtalet måste följa Trafikförorningen och
Arbetsmiljölagen? Vad är det för dumheter ni i avtalsdelegationen påstår? Självklart skulle vi få stöd för sådana
grundläggande saker. Men det kommer inte fram i förhandlingarna. Därför undrar jag vad de som sitter i
avtalsdelegationen egentligen är ute efter. Sitter ni där för eran egen skull? De förbättringar för dagkommenderade
förare ni fått igenom är självklara saker som borde ha genomförts för länge sedan. Men det stora problemet
kvarstår. Bussbranschavtalet är fortfarande trafikfarligt och de bussförare som har en familj eller vill ha ett
socialt liv förblir trängda av sina arbetsgivare. Själv hade jag kunnat skapa ett mycket bättre avtal med lite
kreativitet. 2017 års avtalsdelegation verkar sakna kreativitet.
Torbjörn Vendestad bussförare
medlem i Arbetsplatsklubb Umeå trafik - AKUT

"Samtidigt vore det välkommet om tonen i kritiken var lite mer saklig" Kan man bli mer saklig om man vill ha en dräglig arbetsdag utan att riskera trafiksäkerheten? Har ni som förhandlat tänkt på att ni skulle till 99,99% inte sätta er i ett fordon där ni vet att föraren är onykter. Men det går väldigt bra att skicka ut en chaufför med 9 timmars dygnsvila dagen före? Om man slutar 22.00 så får man börja jobba igen kl.7.00. Hur kan ni försvara sånt?

Ja det är märkligt vilken diskrepans i uppfattningen om avtalet är bra eller inte. Delegationen talar givetvis för sin sak
men jag tror hellre på den breda massans bedömning. Det är nog inte bara Kommunal Toppen som tappat verklighets
förankringen. Ansvariga i förhandlingsdelegationen och ansvariga ombudsmän tycks också tappat kompassen och
gått vilse.

1 § Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt. Det borde ni i avtalsdelegationen fattat också. Tänk på att era arbetskamrater som sliter bakom ratten inte har er möjlighet att ta ut facktid och åka på rekreationsmöten med Kommunal. Med ert resonemang kan vi aldrig få ett trafiksäkert avtal. Ni har liksom en sekt gottat ner er i svenska modellen fast den inte fungerar inom bussbranschen. Akuta prioriteringen skulle givetvis vara att säkra bussbranschavtalet så det följer Trafikförordningen. Men inte ens det har ni uppsnappat. Ni har inte fattat därför att ni inte kör heltid och inte behöver bry er. Ni fyller ut arbetstiden med annat istället.

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2017-11-01.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.