Med anledning av #metoo finns det goda skäl att fundera över hur trakasserier på arbetsplatser runtom i landet har kunnat fortgå utan att någon har satt stopp. I eftertankens kranka blekhet finns då bland annat frågan: vad gjorde cheferna? På flera stora organisationer har det i efterhand visat sig att chefer haft information om medarbetare som trakasserat sina kolleger utan att cheferna satt stopp för detta.

I efterhand är detta ett av de största problemen. Om chefer accepterar kränkningar ger det en signal till övriga medarbet­are att beteendet accepteras. Tidningen Chef har bland annat lyft denna fråga i en film på sin sajt.

Sexuella trakasserier handlar ytterst om kränkningar och makt. Ofta är det överordnade, chefer, arbetsledare eller någon annan som den utsatta är i beroendeställning till som utsätter en. Det gör kränkningen ännu värre och allvarligare och då är det också ännu viktigare att chefer högre upp tar sitt ansvar och säger stopp.

Metoo är inte en rörelse som kom fort och försvann fort. Omfattningen och att uppropet fort­farande pågår visar att det handlar om strukturer i hela samhället och att det finns i alla branscher.

I början var det kändisar som berättade, sedan har anställda inom teatern, operan, medievärlden, ­juristvärlden med flera följt efter. Nu börjar också ­arbetarnas röster höras.

Undersköterskor, hotell- och restauranganställda och anställda i byggbranschen berättar nu om sina upplevelser och här finns många av de värsta berättelserna om övergrepp. Kommun­alarna är också dubbelt utsatta eftersom de kan råka ut för trakasserier både från kolleger, patienter och anhöriga (läs alla KA:s artiklar här).

Därför är det så viktigt att arbetarnas berättelser nu lyfts också i fackförbundstidningar som Seko-tidningen och Arbetet, som riktar sig till fackligt förtroendevalda. Det är viktigt att prata om det som hänt för att kunna åstadkomma förändring.

Att släppa ut trollen i ljuset är det bästa sättet att göra detta på. Därför är det viktigt att diskussionen fortsätter också på arbetsplatser som sjukhus, skolor, förskolor och räddningstjänster i hela landet och att chefer vågar ta diskussionen och säga stopp.

Illustration: Magnus Bard