Liv Beckström är chefredaktör för Kommunalarbetaren.
Liv Beckström är chefredaktör för Kommunalarbetaren.

Eliten skräms av folkomröstningar

|De rödgrönas kompromiss om att skjuta 20 kilometer motorväg för 28 miljarder kronor till en folkomröstning 2012 möts av samlade burop från den borgerliga eliten. Att ge väljarna en chans att lära sig mer om dessa ödesfrågor för oss alla framställs som ett svek och svaghetstecken. Eliten verkar livrädd för folkbildning.

Förbifart Stockholm visas på en karta i DN i dag. Den är tänkt att gå från Kungens kurva i söder via Ekerö och landa i Häggvik i norra Stockholm. Längden är 20,7 kilometer, varav 17 är tänkt att gå i tunnlar, efter massiv kritik från Ekeröborna. Motorvägen kommer ändå att lämna spår och sår i det natursköna kulturlandskapet.
Prislappen (och det är i dag) ligger på svindlande 27,6 miljarder, alltså mer än tusen miljoner kronor per kilometer. Detta val skulle alltså vi få ta ställning till, ska vi bygga motorväg för pengarna, eller kollektivtrafik?

Gissningsvis kan det då handla om alla möjliga satsningar, där de behövs. Exempelvis en tunnelbana till Ekerö, via Bromma, som lider svårt av trafikinfarkt på sin smala led. En person i varje bil från varje villa, det blir en väldigt lång kö.
Bilsamhället med plåt, avgaser, trängsel och olyckor, samt förstörda ängar och vattendrag är kanske inte ett nödvändigt ont?
Kanske kan man – även om det är främmande och skrämmande -  tänka sig en stad som är planerad även för människor utan bil?
Den nästan utopiska diskussionen kan vara värd att föra, och en folkomröstning ger den plats, i ett samhälle som idag skyggar för alla framtidsfrågor som kan vara lite jobbiga för den egna bekvämligheten.

Men vi väljare är villiga att vara med och ta ansvar! I alla fall om man ska tro slutsatserna i en ny vetenskaplig bok med namnet Goda medborgare och onda tider? Svensk demokratipolitik och myten om den passiva medborgaren (av Peter Strandbrink och Linda Åkerström). SvD kultur skriver om den i dag.
Författarnas slutsats är att vi medborgare inte alls är så politiskt passiva och upptagna av våra egna liv och konsumtion som det oftast hävdas i debatten – och som man kan tro av mediernas utbud. Tvärtom så är vi ofta välinformerade och intresserade av politik. Dessvärre får vi ingen arena att utöva detta intresse på. Den politiska eliten stänger vanliga medborgare ute från det demokratiska samtalet, menar författarna.

Och är detta inte just vad som sker när det gäller exempelvis stora trafiksatsningar som berör medborgare generationer framåt.
Den krämarborgerlighet som styr och dominerar tankesystemen i dag skräms av folkomröstningar. En bildningsinriktad borgerlighet hade kanske problematiserat vårt beroende av bilen och resonerat om vägar ut ur det i stället för att kritiklöst hylla gigantiska betongprojekt som håller samhället kvar i trafikinfarkt. En bildningsinriktad borgerlighet hade lyft avskräckande exempel från andra storstäder som övergivit tanken på ringleder för att lösa svåra miljöproblem. Men den bildningsinriktade frisinnade borgerligheten har abdikerat och hukar på okänd plats.

Folkomröstningstanken sågas som projekt av ”experter” som dömer ut tanken på att låta folket säga sitt, mest av formella skäl. Mona Sahlin hånas i vanlig ordning på de borgerliga ledarsidorna (se DN och Expressen), och kommentarerna som publiceras handlar förstås om att hon ”vikt ner sig”. Ett typiskt svaghetstecken som gärna läggs på henne.
Om Reinfeldt & Co byter fot och politik, vilket sker oavbrutet, så handlar det om pragmatisk omprövning och ett gott och lyssnande ledarskap.

Ökad trängsel i trafiken väntar om vi fortsätter att satsa på bilism och inte ger folk chans att tro på kollektivtrafikens möjligheter. Denna är sorgligt eftersatt och behöver massor med investeringar för att motsvara folks behov. Det är dyrt att ha bil och en lång bilväg kommer att alstra än mer trafik, inte ta bort nån trafik eller minska köer på andra håll.
Den kommer också att inbjuda till nya bostäder – som blir beroende av bilismen och på så vis skapa sin egen efterfrågan på ännu mera motorleder.
Det blir ju inte heller mindre trafik inne i stan för att man bygger en led utanför stan. Kort sagt: det är helt fel proportioner mellan kollektivtrafik och bilism i dag, men det är inget som styrande politiker vill ta upp till debatt.
I stället stopar man huvudet i sanden och låter stadsjeeparnas folk sätta agendan.
Idén om folkomröstning utmanar – och verkar skrämma de som har makten rejält.

PS: Förstås blev det genast en  ny grupp på Facebook: "Vi som ska rösta "Ja" till utbyggd kollektivtrafik i folkomröstningen 120923"
DS.

Kommentarer

Hej Ann! håller helt med. Ska vi bort från bilsamhällets alla avarter och ge medborgarna verkliga möjligheter till alternativ så behövs det spår och tåg i långa banor. Därför är jag även glad åt det nya rödgröna trafikpaketet. Det är lustigt att notera hur "dyrt" saker som höghastighetståg anses vara i betongkretsar, medan en miljard, dvs tusen miljoner kronor per motorvägskilometer tydligen är en väl investerad peng..

Fler bättre och utbyggda vägar ger mer bilar. Dvs vill man öka antalet bilar överhuvudtaget ska man bygga fler vägar. Vill man ha en annan inriktning (som politiker påstår sig vilja ha. Vilken politiker idag tycker att vi ska släppa ut mer koldioxid?) måste man gå åt det håll man vill. Vill man släppa ut mindre koldioxid måste man göra något annorlunda än tidigare, helt enkelt. Är inte det måttet på galenskap - att gång på gång upprepa en handling och ändå hoppas på ett annat resultat?
För att nämna Maud Olofssons hätska utfall - är hon måhända avundsjuk över att den största partiet (s) lyssnar på sina samarbetspartier efter att tydligen ha svårt att få gehör för centerns hjärtefrågor inom sin egen koalition? Är det någon som tvingats till att lägga sig platt är det väl hon?

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2010-05-13 13:40