Efter mer än tio år inom livsmedelsindustrin kände jag för att byta riktning i livet. Vården och undersköterskeyrket lockade. Eftersom jag är ensamstående med två barn jobbade jag samtidigt som jag pluggade på halvfart. Jag tog min examen den 8 december 2017.

Hittills har jag tackat nej till fyra jobb, tre av dem inom äldreomsorgen och det fjärde på just den avdelning där jag gjorde min sista praktik. Anledningen är lönen.

LÄS OCKSÅ: Fler vill sluta jobba i äldreomsorgen

Jag är medveten om att jag inte har någon erfarenhet och därför hamnar långt ner på löneskalan. Men att behöva gå ner 4 000 kronor från min industrilön var helt enkelt för mycket, det klarar inte min ekonomi. Jag kände mig otroligt frustrerad över att behöva tacka nej till jobbet.

Jag satt hemma och räknade på vilka utgifter jag kunde dra in på för att kunna tacka ja. Jag ringde till och med till Försäkringskassan för att fråga om jag hade möjlighet till mer bostadsbidrag. Det var efter det samtalet jag kände att detta är helt sjukt. Jag tappade sugen helt.

I dag går jag till industrijobbet som vanligt, med blandade känslor. Det känns surt att jag lagt så mycket av min tid på studier och kunskap som jag inte kan använda. Det känns surt att tala om för arbetskamraterna att jag får tacka nej till jobb efter jobb.

När jag började plugga var jag medveten om att undersköterskeyrket inte är ett högstatusjobb och att lönen och även arbetstiderna är dåliga. Men att ett yrke som kräver utbildning ligger 4 000 kronor lägre än ett yrke som inte kräver någon förkunskap alls, det är för mig helt oförklarligt.

Vårdyrket har alltid haft låg status. Det är ju ett kvinnoyrke. Det är för dåliga löner, arbetstiderna är dåliga för att inte tala om delade turer som är helt absurt. Det handlar om strukturer som sitter djupt i vårt samhälle.

Strukturer där männen sitter på makten och helt enkelt struntar i kvinnoyrken. Hur många år har det inte tjatats om hur dåliga löner undersköterskor och sjuksköterskor har? Hur många gånger har det inte varit kris inom vården under sommarperioden? Allt detta prat och tjat och ändå verkar våra politiker inte fatta poängen.

Framåt kommer vi att behöva tiotusentals nya undersköterskor för att vården ska fungera. Då måste något förändras. Högre löner och bättre arbetstider gör att fler kanske tar steget. För mig är det ganska enkel matematik.

Johanna Björk, 
Industriarbetare och undersköterska

Johanna Björk

Yrke: Industri­­ar­betare och undersköterska.

Bor: Mörbylånga.

Detta avgör valet 2018: Kvinnornas upprättelse avgör valet.