Nu heter det förskola och många har genom åren tittat surt på mig när jag fortsatt att säga barnomsorgen, nu är det en rättighet för varje barn och de flesta deltar mer eller mindre. Många menar att förskolan uteslutande är till för barnens skull, för att de ska lära sig saker och utvecklas. Men jag framhärdar i att värna om förskolans dubbla uppdrag, att ge barnen trygghet och kunskaper men också att göra det möjligt för alla vuxna att försörja sig genom eget arbete.

Jag menar också att förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Att ge dem som har torftiga hemförhållanden på ett eller annat sätt kompensation, vad gäller mat, kultur, läsupplevelse, trygghet, värme och fysisk aktivitet.

Men tyvärr är barngrupperna så stora i dag att allt det där inte får plats. Därför föreslår Feministiskt initiativ ett kraftigt ökat statsbidrag till kommunerna, i sin första skugg-statsbudget. Ökade resurser som skulle göra det möjligt för alla kommuner att skapa grupper om 10-12 barn och tre personal för barn under tre år och grupper om 15-17 barn med fyra personal för de lite äldre barnen. Det tycker vi att barnen, personalen och föräldrarna är värda.

Dessutom är personalkontinuiteten ett stort problem, en allt för stor andel av de anställda är visstidsanställda. Det ger inte barnen den trygghet de behöver. Dessutom blir det ett arbetsmiljöproblem för de tillsvidareanställda när allt ansvar faller på dem och de ständigt behöver introducera nya arbetskamrater.

Hur blev det så här? Det kan man verkligen fråga sig, allt skulle ju bli så bra med läroplan och mer högskoleutbildad personal. Grunden i allt detta är ett feltänk, dels att kvalitet i förskolan handlar om hur mycket inlärning som sker, dels att lärande förutsätter att personalen har akademiska poäng.

När förskolan blev en del av skollagen och fick en egen läroplan, skulle plötsligt alla kommuner sätta upp mål för hur man skulle fasa ut de gymnasieutbildade barnskötarna och på det sättet ”höja kvaliteten”. Allt fler kommuner satte höga mål för hur stor andel av de anställda i förskolan som skulle vara högskoleutbildade förskollärare. Samtidigt gjordes förskollärarutbildningen längre och det kom ut färre från utbildningarna. Nu är situationen att de som utexamineras inte räcker till.

Men många kommuner framhärdar i sin iver och har reglerat om tjänster från barnskötare till förskollärare. Eftersom förskollärare är ett legitimationsyrke kan inte kommunen anställa en barnskötare eller annan yrkesperson på en tillsvidareanställning. Vilket i sin tur resulterat i att andelen visstidsanställda på landets förskolor nu är rekordhögt, över 40 procent, och andelen som saknar yrkesutbildning för att arbeta med barn har aldrig förr varit så stor som nu.

Få har uppmärksammat vad som har hänt. Men en signal gick tydligt fram till våra ungdomar: barnskötaryrket har ingen framtid så utbilda dig inte till det. Resultatet av de beslut som fattades i kommunerna som skulle leda till höjd kvalitet har i stället resulterat i att det är fler anställda än någonsin som helt saknar adekvat utbildning för arbete med barn.

Kommunal varnade tidigt för den här utvecklingen, men ingen lyssnade. Trots medbestämmandelag och facklig-politisk samverkan med (S) blev vi och våra medlemmar överkörda av samtliga partier.

Och nu ska ju LO lösa alla problem kring visstidsanställningar i förhandlingar med Svenskt Näringsliv. Jag ska hålla tummarna för att det går vägen, men tillåt mig att tvivla på att några generella regleringar kan styra upp situationen i barnomsorgen. Vi i Feministiskt initiativ menar att det krävs mer än så. Vi tror att det bara är förändringar av lagstiftningen som kan råda bot på de orättvisa och ojämställda villkoren. Därför menar vi att visstidsanställningar ska utgå ur Lagen om anställningsskydd och enbart godkännas för vikariat, projekt och arbetsanhopning.

Vi vill också att kommunerna intar ett mer långsiktigt förhållningssätt till anställningsformer, kompetensutveckling och vidareutveckling. Att heltid som norm införs i arbetstidslagen och att arbetstidsmåtten succesivt sänks så att heltidsmåttet hamnar på 30 timmar i veckan när vi är framme vid år 2025 (med bibehållen lön). Vi vill också att det skapas fler utbildningsplatser inom såväl komvux, yrkeshögskolan och för högskoleutbildningar inom bristyrken, inklusive barnskötare. Med en radikal höjning av studiestöden stimuleras fler att grund- och vidareutbilda sig inom alla bristyrken.

Bara med fler feminister i riksdagen, landstings- och kommunpolitiken kan radikala förändringar och moderniseringar av svensk arbetsmarknad komma tillstånd.

Annelie Nordström,
Barnskötare och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Feministiskt Initiativ.