Karl Gabor
Lars Calmfors. Foto: Karl Gabor

”Gör avtalen mer attraktiva för företagen”

|Kommunal bör gå med på sifferlösa avtal som inte säger hur stora löneökningar det kan bli. Personalbrist kan ändå ge höjda löner.
Det säger professor Lars Calmfors. Han varnar för kollektivavtalens framtid om dessa inte blir mer arbetsgivarvänliga när facken tappar medlemmar.

Lars Calmfors är ordförande i Arbetsekonomiska rådet som finansieras av Svenskt Näringsliv. Rådet presenterade i dag en rapport om fackens organisationsgrad och vad arbetsgivare tycker om kollektivavtal.

I dag är nio av tio av alla anställda i Sverige täckta av kollektivavtal. Detta trots att facken tappar medlemmar. Även de som inte är med i facket har lön och villkor enligt kollektivavtal.

Inom staten, kommunerna och landstingen är alla anställda, 100 procent, täckta av kollektivavtal.

År 1993 var 85 procent av alla anställda medlemmar i ett fackförbund. 2016 hade organisationsgraden fallit ned till 69 procent.

­– Medlemstappet kan till stor del förklaras med Alliansregeringen som vann valet 2006. Regeringen avskaffade 2007 och 2008 avdragsrätten för fackavgifter, gjorde det dyrare att vara med i en a-kassa och sänkte a-kasseersättningen till de arbetslösa. Sedan dess har medlemstappet bromsats upp, säger Lars Calmfors.

Några förbund, framför allt på tjänstemannasidan ökar igen. Kommunal var det LO-förbund som ökade mest förra året, med 858 medlemmar.

Rapporten tror att medlemstappet också kan bero på att inställningen till facket har förändrats. I dag är det allt fler som tror på individuella lösningar framför kollektiv gemenskap. Då är inte fackligt medlemskap lika intressant.

LÄS OCKSÅ: Baudin: Inga sifferlösa avtal

Rådets analys visar att det är invandrad arbetskraft som är mindre benägen att organisera sig.

– Det kan bero på att dessa invandrare kommer från kulturer där facken inte spelar lika stor roll som i Sverige, säger Lars Calmfors.

En annan förklaring i rapporten är att arbetsmarknaden har förändrats. Den offentliga sektorns andel av sysselsättningen har minskat. Detsamma gäller för de stora industriföretagen.

Sysselsättningen ökar i mindre företag och inom tjänstesektorn där den fackliga organisationsgraden är lägre. Där är det också färre företag med kollektivavtal.

Flexibla anställningsformer, som visstidsanställningar, anställningar i bemanningsbranschen, egenanställningar samt uppdrag via nätet mellan kunder och utförare har också förändrat arbetsmarknaden.  

Rapporten beskriver att arbetsgivarna är mer välorganiserade än de anställda, vilket förklarar den fortsatt höga täckningen av kollektivavtal.

Dessa avtal har tidigare kommit till på grund av fackets styrka, de har kunnat hota med konflikt om inte arbetsgivarna har gått med på avtal om löner och andra arbetsvillkor. Arbetsgivarna har köpt arbetsfred genom att skriva på kollektivavtalen.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet har i en enkät frågat arbetsgivare vad de tycker om kollektivavtal och om viljan att ha sådana i framtiden när facken blir svagare och inte utgör samma hot som tidigare.

Enkäten visar att storleken på företaget spelar roll för vad de tycker om kollektivavtal. Små företag med färre anställda är mer negativa än stora företag med fler anställda.

Detta avspeglas också i svaret på frågan om företaget kan tänka sig att skippa kollektivavtal om facken blir svagare. Det är vanligare att små och medelstora företag då är beredda att överge kollektivavtalen.

På frågan om vad som är bra med kollektivavtal är svaret i enkäten att det ger företaget gott anseende och underlättar en god relation med de anställda.

Det som uppfattas som negativt är att kollektivavtal hindrar möjligheten att ha andra villkor för löner och annat.

Lars Calmfors varnar för vad som kan hända med kollektivavtalen i framtiden. Rapporten hänvisar till Tyskland som tidigare hade ett system som liknande den svenska modellen. 1985 var täckningsgraden för kollektivavtal där nästan lika stor som i Sverige.

Men täckningsgraden för kollektivavtal i Tyskland har minskat med nästan 30 procent under de senaste 30 åren.

Organisationsgraden i fackförbunden har under samma tid minskat nästa lika mycket. I dag är 17 procent av de anställda fackligt anslutna.

En förklaring till denna utveckling är att de tyska företagen ansåg att kollektivavtalen var för dyra. De flyttade verksamhet till de tidigare socialistiska länderna i Östeuropa. Samtidigt fick de igenom sämre anställningstrygghet i Tyskland.

Facken kunde inte stå emot när företagen som hade verksamhet kvar i landet sa upp kollektivavtalen. Det har nu gått så långt att tyska fack har tvingats kräva och fått igenom lagstadgade minimilöner, eftersom de inte klarar av att förhandla om lönerna själva.

Lars Calmfors menar att samma utveckling kan inträffa i Sverige om attityden till kollektivavtal förändras hos företag som inte längre fruktar fackets styrka.

– I dag är normen att företag "bör ha avtal": Men normer kan förändras. Som i Tyskland. Därför borde det finnas starka drivkrafter hos de fackliga organisationerna att göra avtalen mer attraktiva för företagen, säger Lars Calmfors.

Det skulle enligt honom kunna ske genom sifferlösa avtal, att lönerna bestäms på varje arbetsplats med hänsyn till vad företaget anser sig ha råd att betala och större flexibilitet när det gäller övriga villkor.

Flexibiliteten kan enligt Lars Calmfors handla om att till exempel byta löneökningar, arbetstid, OB och övertidsersättning mot längre semester. Det kan också handla om att kunna välja andra lösningar för försäkringar och tjänstepension.

Företag med sifferlösa avtal är mer positivt inställda till kollektivavtal än andra företag. I dag är sifferlösa avtal vanligast bland tjänstemän och akademiker i offentlig sektor. Men omkring tio procent av tjänstemän och akademiker i privata företag har också sifferlösa avtal.

Lars Calmfors menar att LO-förbund också borde fundera på sådana avtal, till exempel Kommunal. Förbundet har tidigare sagt bestämt nej till sifferlösa avtal av rädsla för att löneutrymmet då används till att i stället höja lönerna ännu mer för sjuksköterskor, lärare och andra grupper, på kommunalarnas bekostnad.

– Jag tycker att Kommunal bör tänka om. Det är brist på personal inom vården, äldreomsorgen och skolverksamhet, säger Lars Calmfors.

Han menar att marknadskrafterna kommer att leda till högre löner för att kunna rekrytera och behålla den personal som krävs.

– Jag kan inte se att någon regering kan komma undan det faktum att det behövs mer resurser för att kunna anställa fler. I dag talar Alliansen om att sänka skatter. Jag tycker att det är fel. Vi behöver öka skattekvoten för att klara bristen på personal, och det gäller även medlemmar inom Kommunal, säger Lars Calmfors.

LÄS OCKSÅ: Tunga ekonomer vill höja skatten

Att förespråka fler sifferlösa avtal är kontroversiellt i en tid när industrins märke har gjorts till norm för lönebildningen.

Rapporten går i stället på samma linje som tjänsteföretagens arbetsgivareorganisation Almega driver: sifferlösa avtal där lönerna bestäms lokalt utifrån varje enskilts företags förutsättningar samt flexiblare kollektivavtal där det finns möjlighet att göra avsteg från villkoren vad gäller arbetstid, ersättningar och andra villkor.

– De förslag vi här för fram är våra egna, vi har inte försökt få någon i Svenskt Näringsliv att godkänna dem. Det kan nog stämma att rapporten stöder Almegas linje. Men vi föreslår inte att industrins märke ska avskaffas. Märket behövs fortfarande som en riktpunkt för de sifferlösa avtalen, säger Lars Calmfors. 

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Verkar inte riktigt klokt.Håller med Tobias.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2018-03-06. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.