Så fick då jag och alla andra kvinnor i Kommunal en gemensam käftsmäll av designern och företagaren Gudrun Sjödén.

Är du undersköterska, barnskötare, storkökspersonal eller lokalvårdare – med andra ord en kvinna med låg lön som så småningom kommer att få en usel pension? Då får du skylla dig själv. Allt enligt Gudrun Sjödén i en intervju i Svenska Dagbladet 3 mars 2018.

Hon anser att anledningen till att vi har det som vi har det är att vi är bekväma och inte prioriterat den egna karriären. Hon lämnade sonen på förskola, vilket var en förutsättning för att kunna arbeta och göra karriär. Hon anser att vi andra, som ”misslyckats”, har varit bekväma och ägnat oss åt bullbak (!). 

”Vad tror du att det är som gör att man som kvinna väljer så?” frågar journalisten.

”Det är väl bekvämt. Att gå hem klockan fyra är väl ganska skönt?” svarar Gudrun Sjödén.

Så det är den bilden Gudrun Sjödén har av kvinnor i Sverige? Då kan jag tala om att här handlar det inte om bekvämlighet i första hand. Här handlar det om att försöka få vardagen och ekonomin att gå ihop. Det handlar om att försöka få en heltidstjänst i branscher där deltid nästan alltid är norm.

Det handlar inte om att gå hem klockan fyra utan snarare om ett pusslande med schema där du jobbar tidiga morgnar, sena kvällar, ibland nätter och inte sällan varannan helg.

Tider då inte barnomsorgen är tillgänglig utan du är utlämnad till grannars, vänners och familjs goda vilja att hjälpa till.

Att jobba längre än till 65 (som Gudrun Sjödén som är 76) för att på så sätt få högre pension är en utopi. Man får vara glad om kroppen håller till 65.

Jag har jobbat som undersköterska inom demensvården i 32 år. Har verkligen satsat på ett jobb jag älskar. Jag har genom mitt jobb möjliggjort för Gudrun Sjödén och andra kvinnor att göra karriär eftersom jag har tagit hand om deras gamla föräldrar. Liksom mina kollegor inom skola och barnomsorg gjort det möjligt för dem att göra karriär genom att ta hand om deras barn.

Gjorde vi ett felval? Vi hade kunnat välja andra yrken med större potential för karriär men någon ska ju bemanna välfärdssektorn. En sektor som alla förväntar sig ska finnas och fungera men som helst inte ska kosta något. Samtidigt som det ställs allt högre krav på oss som arbetar där.

Felet är att det anses finare att kränga klänningar och bilar än att ta hand om människor. Varför är det så? För att det är en sektor som nästan enbart bärs upp av kvinnor. En sektor så självklar att nästan ingen reagerar över våra löner och arbetsvillkor. Man tar oss för givet.

Många är de kvinnor i karriären som om de reagerar ger råden att vi inte ska jobba deltid och välja andra yrken än de lågbetalda. Om ingen utför vårt arbete fungerar inte samhället. Gudrun Sjödén och andra skulle tvingas stanna hemma­ istället för att göra karriär, för att ta hand om barn och äldre föräldrar. Och ja, tack. Vi tar gärna en heltidstjänst. Bättre status och högre lön. Lösningen är inte att vi alla byter jobb. Lösningen är att vi – förhoppningsvis tillsammans med våra medsystrar – kräver bättre arbetsvillkor och högre löner. Inte att vi trampar ner varandra.

 

Barbro Shabbaki, 
undersköterska/mentalskötare, Göteborg

 

Fotnot: Bilden på Gudrun Sjödén-butiken är licensierad under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.