– Jag var på väg förbi lasarettet med en busslinje. Tre hållplatser innan så ropar de i bussen ”stanna” och jag hör någon prata om anfall. Bussen är full och jag ser inte vad som händer. Det var längst bak tydligen som en ung kvinna fick ett epilepsianfall. En man kommer fram till mig och säger att de ringt ambulans och att jag ska vänta på den.

Men det gjorde du inte?
– Det normala är att man står kvar och inväntar ambulansen. Det är vad vi är tillsagda att göra. Men jag bedömde att kvinnan behövde vård snabbt och dessutom skulle passagerarna komma fram snabbare eftersom de slapp vänta på ambulansen. Jag var ändå så nära sjukhuset. Så jag ringde trafikledningen och sa att jag hoppar över två hållplatser. Det var rätt beslut den här gången, en annan gång hade jag fått sparken. Men jag är timanställd så jag kan inte få sparken utan det är ju bara att de slutar ringa.

Men det har de inte gjort?
– Nej, jag har bara fått positivt från jobbet.

Hur reagerade de andra passagerarna?
– Det var positivt. För mig kändes det som att alla var engagerade och med på att nu åker vi till akuten. Det gick på två minuter så ingen hann väl reagera riktigt.

Artikeln som Nerikes Allehanda har skrivit om dig har fått många kommentarer där din insats beröms, hur känns det?
– Jag tror att det ligger i tiden, just nu letar folk efter vardagshjältar. Jag tror att vem som helst hade gjort samma sak. Flickan själv har också skrivit, det var det största tacket.