– Vad har jag gjort för att förtjäna ert förakt?
Frågan ställs när busschauffören i filmen, som spelas av Rasmus själv, till slut får nog. Passagerare som inte hälsar, passagerare som skäller ut honom för att dörrarna stängs, passagerare som hotar, passagerare som slår.
Rasmus ställer bussen – och ställer frågan.

Göteborgs Filmfestival– Det finns en negativ bild av busschauffören som nån slags maktfullkomlig människa, säger Rasmus Dahlstedt. Det är lätt att sparka neråt och det verkar som om vissa tycker att det är skönt att visa sin likgiltighet.
Filmaren, Nikolaj Marquez von Hage, instämmer:
– De är liksom inte människor längre. Det är som de vore utbytbara, som en del av möblemanget. De kunde lika gärna vara en reklambild, en skylt eller en rulltrappa.
Rasmus Dahlstedt säger att det inte bara handlar om livet bakom en bussratt, utan lika mycket om något i samhället.
– Det handlar om att möta blicken på de man träffar, att resa sig upp för en äldre människa. Det är nåt i samhällskittet. Det finns ingen solidaritet längre.

Det är Rasmus som har skrivit manus till filmen, han har själv bakgrund som skådespelare. Han mötte Nikolaj på en fest och berättade om idén. Nikolaj Marquez von Hage – som har en bakgrund som civilingenjör, men nu arbetar som oberoende filmare – nappade direkt.
– Jag såg att den hade potential.
Tillsammans med fotograf hyrde de en buss och ett gäng statister anlitades. De åkte ut på stan.
I höjd med kungliga slottet i Stockholm stoppas bussen av en slump. Det visar sig att Kinas president Hu Jintao var på statsbesök, Rasmus kan inte köra vidare.
– Jag skrek: starta filmen, berättar Nikolaj.

Det blev en av den 26 minuter korta filmens höjdpunkter. Ett genomgående tema i ”Busschauffören” är hur Rasmus försöker få kontakt med sina passagerare. Den här gången börjar han prata om Kina, om det verkligen är en diktatur och så vidare. En tjej i bussen får nog.
– Det här är ju inte klokt.
Tjejen har tidigare sagt åt Rasmus att köra sträckan mellan Slussen och Frihamnen på fem minuter. En omöjlighet.

Många av filmens händelser är självupplevda under Rasmus år som bussförare, andra är berättelser från kolleger på garaget. En sådan händelse är när en busspassagerare går på och inte visar kortet. Rasmus hejdar honom och ber att få se det.
– Är du bög eller!!?
– Nej, jag är busschuafför.
Då kommer knytnäven och Rasmus misshandlas. Det är starkt och realistiskt skildrat när busschauffören bryter ihop och börjar gråta i förarsätet.
Och till slut får han nog. Han ställer alltså bussen och börjar prata med passagerarna. Passagerare som fortfarande inte verkar lyssna. Säger:
– Kan ni se mig nu? Det är jag som är busschauffören. Mitt arbete är att köra buss. Är inte det ett arbete?

Filmen Busschauffören visas på Göteborgs filmfestival nu på lördag 17.30. Nikolaj Marquez von Hage berättar att man just nu arbetar på att filmen också ska visas i teve.