Hur känns det att din kamp blev film?

– Det känns jättebra. Jag har fört en tyst kamp bakom ratten förut men nu har den blivit offentlig. Det har ökat självförtroendet för många taxichaufförer också. Rädslan har minskat. När jag och min kollega startade Taxiklubben fick jag sparken. För att tysta min kollega tvingades han jobba gratis i en vecka. Men nu har vi blivit mindre rädda, och det har blivit lättare att fortsätta kämpa.

Hur har filmen påverkat Taxiklubben?

– Vi har blivit starkare. Bara den här månaden har vi värvat 40-50 medlemmar.

Vad tycker du om resultatet av filmen?

– Jättebra! Vi har lagt ner mycket tid. Johan Palmgren har följt med och filmat i två år. Vi har gjort väldigt mycket, och det har varit två väldigt intensiva år.

Vad vill du att den som ser filmen ska få med sig?

– Att om man organiserar sig och är beslutsam kan man komma väldigt långt. En arbetsgivare är lika beroende av en arbetstagare som tvärtom. Chefen äger inte din själ, bara din arbetskraft vid det tillfället som den betalar för det. Vi kan inte skrämmas eller tvingas att jobba gratis.

Fotnot: Taxiklubben har premiär 10 mars på Tempo dokumentärfestival i Stockholm. I maj går den upp på fler biografer.