Annica Lindh.

”Jobbet innebär att vi leder stödgrupper för barn som har levt eller lever i familjer med våld, kemiskt beroende eller psykisk ohälsa. Det kan också handla om konfliktfyllda separationer. Vi träffas i grupper om sex barn under en termin.

Barnen har det inte enkelt. Att möta barnen i detta och kunna ge dem hopp, att kunna avlasta skuld och skam och visa dem att det finns hjälp att få, ja det är härligt. De har blivit svikna av många, många vuxna hela tiden. Det är viktigt att visa att vi finns där för dem, att vi inte sviker dem.

Jag har jobbat som barnskötare i kommunen sedan 1991. Det var tio år sedan jag fick chansen att gå utbildningen till stödgruppsledare. Det är jag jätteglad över. 

Det är ett tufft jobb. I början tog man med sig mycket av jobbet hem, men nu har jag haft 20 grupper, så det blir en erfarenhet att lära sig att lämna jobbet när man kör därifrån. Men man får så mycket tillbaka, så det är verkligen värt det. Att få se skillnaden, när deras självkänsla och självförtroende växer, det är stort. 

Det bästa med jobbet är kramarna från barnen. Det är inte betalbart.”