Miranda är trött på sin händelselösa tillvaro och sina trista, fördomsfulla släktingar. På en släktträff säger hon plötsligt: ”Jag är lesbisk.”

Hon säger det bara för att provocera, men ensam på sitt rum på kvällen tänker hon att det kanske är sant. När hon kommer ut även inför skolkamraterna förändras tillvaron. Inte för att någon egentligen bryr sig om att hon är homosexuell, utan för att den nya Miranda vågar göra saker som den gamla inte tordes. Hon upptäcker också kärleken – och tvingas inse att hon inte är så fördomsfri som hon trodde.

”Hata Gustavsberg” är en både rolig och allvarlig bok om att utvecklas i mötet med andra människor.

Något om Gustavsberg då, ”den här jävla skitförorten” som Miranda uttrycker det. Bokens omslag har blå prickar, precis som en klassisk servis från Gustavsbergs porslinsfabrik – ett utflyktsmål dit man åker för att shoppa porslin och ta en fika i den charmiga hamnen. Men den bilden av Gustavsberg finns inte alls i boken. För Miranda är det bara en trist förort som hon vill dra ifrån så fort som möjligt. Ett kul exempel på hur omslagsdesign kan ge en bok en extra dimension.