Ulla-Carin Hedin
Ulla-Carin Hedin

Högt pris för att våga säga ifrån

|Av 28 anställda som framförde kritik på sina arbetsplatser tvingades över hälften bort från sina jobb.
"Alla tyckte som vi men när det väl kom till kritan var de allra flesta tysta."

Två undersköterskor kritiserade en nyorganisation på arbetet. De samlade in namnunderskrifter. De flesta arbetskamraterna skrev på, sedan ringde de en efter en och ville ha sina namn strukna.
Det är ett exempel på vad som kan hända när de anställda höjer sin röst på arbetsplatsen.

I boken ”När man måste säga ifrån” har 28 personer inom människovårdande yrken intervjuats. Resultatet är alarmerande. 15 fick lämna sin tjänst genom omplacering eller avsked.
Några har upplevt att deras yrkesliv direkt blev förstört. ”Jag trivdes verkligen att jobba med de gamla. De har liksom stulit det jag älskat” säger en undersköterska som tvingats sluta.

De flesta som intervjuats tycker att det ändå varit värt besväret att kritisera. Civilkuraget har haft sitt pris men var nödvändigt.
Vad kännetecknar då den typiske kritikern?
Docent Ulla-Carin Hedin berättar:
– Det finns en uppfattning att kritiker är på gränsen till rättshaverister. Vi som gjort studien har inte upplevt detta. Kritiker är ansvarsfulla personer som tar sitt jobb på allvar. När det är missförhållanden känner de att de måste göra något, berättar Ulla-Carin Hedin.

Till en början kan de ha stöd av arbetskamraterna. Men när arbetsledningen gått till motattack och vidtagit repressalier har stödet vacklat. Det är inte heller någon garanti att kritikern får upprättelse, även om arbetsgivaren gör något åt förhållandena, speciellt i samband med Lex Sarah och Lex Maria anmälningar.
– Kritikern har varit illojal. Dennes personlighet blir huvudfrågan, snarare än innehållet i kritiken. Går man dessutom ut i media anses man som en bråkmakare, berättar hon.
Vanligt är också ryktesspridning. Arbetsgivaren gräver upp saker, går tillbaka i tiden och tittar på hur kritikern har skött sina arbetstider och annat. En kvinna, som framförde kritik, ansågs plötsligt svår att samarbeta med. Hon hade arbetat på samma ställe i tio år utan problem.

Fackets stöd har varit varierande.
– Fackliga ombud på arbetsplatsen kan ofta vara rädda för arbetsgivaren eller insyltade på olika sätt. Kritikerna har fått bättre hjälp av fristående ombudsmän från förbundet.
Arbetsledningen har stor betydelse.
– Det handlar om vem som är högste chef som sätter normerna. Man måste utbilda arbetsledare att föra dialog med personalen.
Hon berättar om ett fall inom socialtjänsten där det låst sig mellan chefen och personalen. Chefen byttes ut och den nye hade förmågan att diskutera vad som behövde förändras. Han begärde också mer ekonomiska resurser.

Att vara tyst är inte lösningen. Ytterst är det en demokratifråga att våga yttra sig på arbetsplatsen, anser Ulla-Carin Hedin, som tycker att det är viktigt med meddelarfrihet även för privatanställda inom den offentliga sektorn.

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Jag har arbetat på Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn i Malmö i åtta år. Efter sex år anställning blev jag abrupt uppkallad till en högre chef och fick ta emot okänd, anonym kritik och rena personangrepp. Bl.a mot mina ögon, mitt beteende och mitt sätt att vara. Jag fick också höra av kvinnofridssamordnare i Malmö att jag som var så stark och kunnig så tänka på detta för andra kunde ju tycka som jag. Jag har arbetat i Malmö i 22 år med goda vitsord och jag fick också ett bra betyg från Kriscentrum när jag slutade i höstas. Efter två års mobbing fick jag ta hjälp av advokat och jag fick nästa en halv miljon plus att Malmö Stad betalade advokaten. Många av mina arbetskamrater stöttade mig i början men en efter en vände de mig ryggen. När jag tog ut min rehabjournal från arbetsgivaren hade de satt diagnoser på mig jag hade psykiska sjukdomar, syndrom och beteendestörningar när facket fick bort detta ändrade de det till anpassningsstörningar. Det var ju så att de våldsutsatta kvinnornas män satte diagnoser på dem Min arbetsgivare gjorde det på mig. Sedan svek facket mig. Jag är idag sjukskriven och vet inte om jag orkar arbeta mer eller om jag får något arbete mer. Hade jag inte haft min psykolog hade jag aldrig klarat det. Det är viktigt att vi gör våra röster hörda. Jag kommer ha ett möte med kommunalrådet i Malmö inom kort.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2009-02-10 10:26