I många kommuner finns överenskommelser eller riktlinjer för någon form av lönegolv: den absolut lägsta lön som ingen får tjäna mindre än. Det finns lägsta löner som gäller alla anställda eller bara för olika yrkesområden.
Ibland rör det sig om bara några tior mer än vad som står i det centrala löneavtalet. Ibland kan det handla om flera tusenlappar mer i månadslön.

Vår undersökning visar att lokalt bestämda lönegolv kan lyfta medellönen för alla anställda inom vården och omsorgen. Men då gäller det att lägstalönen i kommunen ligger två-tre tusen högre än centrala löneavtalets nivåer.
I det fåtal kommuner som 2006 hade lägstalöner på 16 500 kronor eller mer var medellönen inom vård och omsorg 900 kronor högre än där lönegolvet var lägre än 15 000 kronor.

För att undersköterskornas
löner ska lyftas krävs att lägsta lön för undersköterskor i kommunen översteg 18 000 kronor. Det gör det i ett mycket litet antal kommuner.
Det är till och med så att medellönerna kan vara lägre trots att lägstalönen är högre. Ett exempel: Där lägstalönerna för undersköterskor var mellan 15 001 och 16 000 kronor var medel­lönen 300 kronor lägre än där lokala lägstalöner saknas! Se grafik om undersköterskor nedan.
Så avtal eller överenskommelse om lokala lönegolv betyder inte nödvändigtvis högre lönenivå för yrkesområdet.

Undersköterskor

Barnskötare

Städare

Lägstalön

Lägsta lön för kommunanställda som fyllt 19 år är enligt cent­rala löneavtalet 13 800 kronor per månad. Om arbetsgivaren kräver yrkesförberedande gymnasieutbildning är lägstalönen 15 000 kronor, efter ett års sammanhängande anställning.
I många kommuner har man reglerat om högre lägstalöner. Ibland genom avtalet med facket, ibland utanför avtalet.