Maja Kristin Nylander
Gunnel Ahlman. Foto: Maja Kristin Nylander

Hon bytte jobb och fick 5000 mer i lön

|Visst går det att ställa krav på högre lön och bättre villkor. Det är undersköterskan Gunnel Ahlman ett levande bevis på. Efter 35 år hos samma arbetsgivare fick hon nog av dålig löneutveckling och sa upp sig.
– Vi undersköterskor måste bli kaxigare, säger hon.

KA har i veckan berättat om att det är rekordstor brist på undersköterskor i så gott som hela landet. Samtidigt syns få tecken på att arbetsgivare erbjuder bättre lön eller villkor för att locka personal. Men det finns undersköterskor som själva ställer krav – och får igenom dem. Gunnel Ahlman trivdes med sitt jobb på ett kommunalt äldreboende i Göteborgs stad. Men trots att hon hade många års erfarenhet och var specialiserad undersköterska inom geriatrik var löneutvecklingen dålig.

– Jag hade jobbat natt i många år och vi är lite bortglömda och halkar efter lönemässigt. Kanske bara med någon hundralapp i månaden men det blir mycket på tio år, säger Gunnel Ahlman.

När hon pratade med sin chef fick hon varje år höra att de skulle göra något åt Gunnels lön, men det hände aldrig. Efter 35 år inom kommunen fick Gunnel Ahlman nog och sökte nytt jobb på ett stiftelseägt äldreboende.

– Jag drog till rejält och krävde 4000 mer i lön och sa att jag också ville vara med i lönerevisionen det året.

”Fortfarande erbjuder många arbetsgivare bara visstidsanställningar till att börja med. Det är ju helt galet.”

Arbetsgivaren gick med på hennes krav och den första december 2015 bytte Gunnel jobb. Att det är stort brist på undersköterskor tror Gunnel Ahlman spelade en roll för att hon kunde få en så pass mycket högre lön. Men hon tror egentligen att hon hade kunnat byta jobb för tio år sedan och få igenom förbättringar, om än inte lika stora.

– Har man en undersköterskeutbildning i dag och lite erfarenhet så är arbetsmarknaden god. Jag fick fast tjänst, men fortfarande erbjuder många arbetsgivare bara visstidsanställningar till att börja med. Det är ju helt galet, precis som att de tror att rätt som det är kommer det att bli färre äldre, säger Gunnel Ahlman och skrattar.

På anställningsintervjun hade arbetsgivaren talat om att de satsar mycket på utbildning. När det kom en kurs som Gunnel ville gå, ansökte hon om att få läsa den på arbetstid. Men fick nej.

– Då tänkte jag skit i det, jag söker nytt jobb.

Hon gick tillbaka till Göteborgs stad, krävde högre lön och ett löfte om att få gå kursen hon sökt på betald arbetstid. I dag arbetar Gunnel Ahlman på ett kommunalt äldreboende och en del av arbetstiden läser hon en utbildning i välfärdsteknologi.

– Det är jättespännande och utvecklande!

På 13 månader har hon alltså bytt jobb två gånger, höjt sin lön med totalt 5000 kronor till 30 200 kronor och njuter av att få kompetensutveckla sig. Någon missunnsamhet från kollegor har Gunnel Ahlman inte mött. I stället har fler gjort som hon med gott resultat, inte bara lönemässigt.

– En kollega till mig har till exempel fått igenom att aldrig jobba helger, hon vill vara med familjen.

”Vi ska inte skämmas för våra löner, vi ska prata om dem och våga tala om vad vi kan och är bra på.”

Gunnel Ahlman som också jobbat fackligt i många år tycker att anställda i vården måste våga prata mera om lönen, och det gäller även fackligt förtroendevalda.

– Vi ska inte skämmas för våra löner, vi ska prata om dem och våga tala om vad vi kan och är bra på. Många av oss som jobbat länge ser lite snett på yngre som är kaxiga och kräver hög lön. Men vi borde ta tillvara på den kaxigheten och lära av den för det kan höja hela kollektivet.

Har facket varit för defensivt?

– Jag kan tycka att lönen har varit lite av en bortglömd fråga fackligt. Jag är ingen förespråkare av individuella löner så som utfallet blivit, men jag kan tänka mig en variant där en del är individuell.

Samtidigt kan ansvaret inte bara läggas på individen. Det är inte lätt att förhandla, påpekar Gunnel Ahlman.

– Men jag tror många anställda i vården har gett upp och då behövs det folk som byter jobb och visar att det faktiskt går att ställa krav.

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Arbetsgivaren håller nere lönen och betalar inte ut förra årets satsning. Besviken kan man vara efter mer än 40 år i yrket och 25000 i lön.

Arbetsgivarna vill att vi ska byta från en kollektiv strategi till en individuell strategi.
Att lämna den kollektiva betydelsen för verksamheten till att hävda den enskilde individens betydelse för verksamheten är i vårt intresse bara i ett enda fall.
Det är om din eller min arbetsuppgift har förändrats så grundläggande att UTBYTESKOSTNADEN för dig eller mig har blivit högre än vår kollektiva styrka!!
Utbyteskostnaden för ”skickliga”/vidareutbildade undersköterskor är idag "väldigt hög" eftersom efterfrågan är mycket större än utbudet.
Arbetsgivarna (i samförstånd med LO och regering) svarar med att ge bra betalt för vidareutbildade undersköterskor vilka kan/ska handleda övriga arbetskamrater för att ta hand om ex. äldreomsorgen.
Medellön och medianlön kommer att divergera. (Bakgrunden till att medellönen i många fall blir högre än medianlönen är att det är en stor grupp som har liknande löner och ett fåtal som har väldigt "höga" löner.)

/Torbjörn

Jag har fått min första arbe 24500kr med provanställning. Och de vill inte erbjuda fast och vill inte berätta om orsak varför jag kan inte arbeta där. Facket kan inte hjälpa till om provanställning. Men vad rättigheter av vård tjänst? Nu hade jag flera intervju och de tyckte att jag passar inte bra pga provanställning. Det betyder jag var r inte bra på jobbet. Jag ska börja med låg lön också.

Har gjort precis samma sak. Bytt arbetsgivare några gånger och förhandlat upp min lön rejält.
Däremot vågar jag knappt nämna min lön eftersom jag blir ifrågasatt och inte arbetsgivaren. T o m från fackligt håll har jag mött missunsamhet. Men problemet är ju att de andra har för låg lön och dålig löneutveckling. Att stanna på samma arbetsplats där ingångslöner sattes när det var gott om personal och man timvikade sig till anställning är det sämsta man kan göra ur lönesynpunkt. Däremot är avundsjukan tråkig nu när vi äntligen är en attraktiv yrkesgrupp som kan börja få den lön vi förtjänar.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-04-06. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.