Undersköterskan som ser allas behov

Hur känns det att vara en hjälte?

–  Det känns ju jättekul, men överrask­ande. Det är så vardagligt på jobbet, man försöker att se allas behov, det är ju det viktiga.

Hur vet du vilka samtalsämnen de äldre går i gång på?

–  Man vet ofta vad de har gjort innan, vi har de som kommer från stan och de som har haft jordbruk. Man får försöka att vara lyhörd. När jag känner dem lite försöker jag prata om det de tycker om. Alla är olika individer och man måste ta dem just i stunden också, för många är sjuka och man är ju inte lika varje dag. 

Hur behåller du lugnet i ett ofta stressigt jobb?

–  Det kan vara svårt, men man måste försöka. Jag brukar tänka på hur jag själv skulle vilja ha det och bli bemött. Och man kan inte vara lika mot alla, man måste spela lite teater också. Man lär sig att en del ska man skoja bort saker med och en del passar det inte alls, det är väldigt individuellt.
Vi har åtta boende som är helt olika. Jag tycker om att jobba med gamla, de är värda allt och mer än vi kan ge dem.