Hon ska få fler att bli undersköterska

|Hennes titel är yrkesambassadör. Hennes mission är att locka unga till vårdyrket och få jobbtrötta under­sköterskor att fortsätta. Men allting började med mormor Ingrid.

– Våga säga att ni gör ett bra jobb, upprepar Anna Lindkvist framför sin powerpointbild. Utan oss stannar Sverige.

Vi som lyssnar tror henne.

Anna Lindkvist är undersköterska på kärl-thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, men sedan i höstas är hon anställd som yrkesambassadör. 

Uppdraget som Örebro läns fyra lokala Vård- och omsorgscollege gett henne går ut på att åka runt i högstadieskolor och försöka få ungdomar att förstå vad undersköterskeyrket innebär, men också att träffa arbetsgrupper och inspirera dem som jobbat länge att förstå hur viktiga de är.

– Jag pratar ju egentligen bara om saker jag själv har upplevt. Att de orden kan få någon annan att förstå att den faktiskt gör ett bra jobb, det har varit lite svårt att ta till sig, berättar hon.

”Kan jag få en från varje klass att vilja jobba inom vård och omsorg, då har jag lyckats.”

Det är förmiddag på Loka Brunn, en gammal kurort för kungligheter i de djupa Bergslagsskogarna. I dag är det en konferensanläggning med spa. I ett av husen sitter en hel arbetsgrupp, 21 kvinnor och en man, från äldreboendet Hagby ängar i Nora och lyssnar på Anna Lindkvist.

Hon är rolig och medryckande, som en blandning av en föredragshållare och en stand up-komiker. När hon är färdig får hon rungande applåder.

– Jag är inte där för att vara rolig. Men sedan blir det roligt, man kan inte prata allvarligt i en timme om att vara undersköterska, säger Anna Lindkvist.

Hon har alltid arbetskläder på sig när hon pratar. En gång prövade hon med sina privata kläder, men då blev det jobbigt. Hon måste in i yrkesrollen för att kunna inspirera och övertyga. 

Helst av allt träffar hon högstadieelever, men det har inte blivit av i vår. Skolorna vill ha besöken på hösten inför gymnasievalet.

–  Att träffa de här truliga tonåringarna får mig att fortsätta. När man kan vinna dem, som först sitter bakåtlutade med kepsen bak och fram och undrar vad den här kärringen ska prata om, att sedan sitta framåtlutade och faktiskt lyssna. Kan jag få en från varje klass att vilja jobba inom vård och omsorg, då har jag lyckats, berättar hon i sin vita Volkswagen-skalbagge på väg till dagens andra föredrag.  

”Så länge ungdomarna tror att du bara torkar bajs eller rullar hår så måste vi sprida kunskapen att det är så mycket mer.”

Nu ska vi till Folkets hus i Kumla och träffa en grupp som går en handledarutbildning. Och det är här mormor kommer in i bilden. En smal kvinna syns på väggen bakom Anna när hon pratar. Det är mycket tack vare henne som Anna står här och pratar. Det är av henne hon fått sin yrkesstolthet. 

Mormor Ingrid jobbade som städerska på ett sjukhus, men hjälpte ofta till med patienterna. En chef såg hennes kvaliteter och uppmanade Ingrid att gå en sjukvårdsbiträdeskurs och de sista 10–15 yrkesåren var hon anställd som sjukvårdsbiträde.

–  Hon var så otroligt stolt över sitt yrke. När hon dog härom året blev hon begravd med skylten ”sjukvårdsbiträde” på sig. Det hade hon sagt att hon ville, berättar Anna som nu för vidare bud-skapet från mormor och pratar om undersköterska som ett framtidsyrke.

– Så länge ungdomarna tror att du bara torkar bajs eller rullar hår så måste vi sprida kunskapen att det är så mycket mer.

Sedan årsskiftet gör hon ambassadörsuppdraget på halvtid. Men nästa år slutar hon helt. Det ”riktiga” jobbet drar i henne.

– Hur roligt det här uppdraget än är så vinner patientarbetet i längden.  

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2018-06-25.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.