De dansande andarnas skog.
De dansande andarnas skog.

Hon tog bussen till vägens slut

|Hur kommer man på idén att ta sig in i den tätaste av regnskogar i det innersta av Kongo, för att filma och leva med ursprungsbefolkningen Akkafolket, i sju år?!!
-- Jag är jättefascinerad av naturen. Och sen är de våra förfäder. De är det vi var innan vi vandrade hit upp till Europa och blev vita, säger dokumentärfilmaren Linda Västrik som genomfört en av de mer krävande utmaningar en filmare kan tänkas utsätta sig för.

Hennes personliga betraktelse, De dansande andarnas skog, hyllas av många vid Göteborgs filmfestival, som pågår sedan någon vecka tillbaka.

På torsdagskvällen (den 31 januari) försökte Linda Västrik, vid en frågestund, förklara hur det kom sig att hon hamnade hos Akka-folket, som i västvärlden ofta lite nedlåtande kallas pygméer.
  – Det började med musiken. Jag hörde musiken för 12 år sen och den var så hoppfull och full av förtröstan. Jag köpte sen en karta och sen åkte jag dit.
  Hur kom du dit?
  – Jag tog bussen ända tills vägen tog slut, det var en resa på åtta dagar, berättade hon bland annat.
  Filmen är med och tävlar om priset för bästa nordiska dokumentärfilm under festivalen.

En längre intervju med Linda Västrik kommer i nästa nummer av Kommunalarbetaren (nr 3/2013).

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2013-02-22 11:55