Till vardags arbetar Stefan Åkerhielm på ambulanshelikoptern i Stockholm. I det ingår också att ibland arbeta i landstingets akutbil, och det var det han gjorde tillsammans med en narkosläkare när larmet kom.

– Vi var ute på jobb i Haninge och blev avbrutna några minuter innan vi var framme på det jobbet, så vi vände om och började åka in. Rätt fort kom det information från SOS om att det var flera som blivit påkörda och då började man inse att det var något annat än en vanlig olycka, berättar Stefan Åkerhielm.

De kom fram till korsningen Kungsgatan/Drottninggatan, där polis och räddningstjänst var på plats.

– Vi tog vår utrustning och sprang fram till en brandman som gjorde HLR (hjärt-lungräddning) på en man, som vi undersökte och ganska snabbt konstaterade att det inte fanns något att göra. Så då bestämde sig min doktor för att avsluta det.

 

LÄS OCKSÅ: De hjälpte offren efter terrordådet

 

Stefan och hans läkarkollega hade i uppgift att gå längs Drottninggatan och kolla skadeläget, och inte stanna vid någon patient om deras hjälp absolut inte behövdes. Inne i en butik fanns en yngre kvinna med misstänkt skallskada och en äldre kvinna med en fotfraktur, som de tog hand om.

– Efter ett tag kom den här vändningen där man tror att det skjuts i kvarteret bakom. Ett 40-tal poliser rusade förbi med förstärkningsvapen och man stängde alla butiker, så vi blev instängda med de här två patienterna. Vi drog dem så långt som möjligt in i butiken och jag arbetade med kvinnan med fotfrakturen. Efter ett tag fick vi tag på en ambulans och fick i väg den yngre kvinnan för hon blev sämre.

Fram till dess hade det känts säkert att arbeta på Drottninggatan, men nu började Stefan oroa sig över sin egen säkerhet. 

– Då började man känna sig rätt otrygg, vad tusan gör jag här egentligen. Man springer runt med reflexväst och har inget skydd över huvud taget. Innan var man inne i loopen och jobbade men då började man fundera på vad det är som händer.

Stefan Åkerhielm funderar på om ambulanspersonal inte borde ha ett bättre grundskydd när de är ute och jobbar, till exempel något som tål knivhugg eller splitter. Han och läkarkollegan skrev en avvikelse efter händelsen på Drottninggatan.

– Som det ser ut nu så ska vi ju inte gå in i en situation där vi kan utsättas för fara och då är det polisen som säkrar upp. Men i en sådan här situation där det är en sträcka på 600 meter så vet man ju inte vad som finns. Klart vi går in och jobbar ändå men jag tror att det måste finnas ett bättre grundskydd när något händer.

 

LÄS OCKSÅ: ”Vissa grejer bär man alltid med sig”

 

När de släpptes ut från butiken efter någon timme fortsatte Stefan att jobba, och hjälpte bland annat en skadad kvinna att få tag på en ambulans, samt evakuerade skolklasser som varit instängda på en biograf. Först mot slutet av arbetspasset tittade Stefan på sin telefon.

– Då hade jag fått massor av samtal från anhöriga så då var det ju bara att ringa upp och säga att jag mådde bra. Då blev det mycket känslor, dels för de offer som var skadade och dog och det man själv varit i, säger Stefan.

Direkt efter arbetspasset hade de debriefing med all ambulanspersonal som hade jobbat under dagen och pratade igenom vad som hade hänt. Stefan har inte behövt något ytterligare stöd efteråt, men säger att man självklart påverkas efter en sådan här händelse.

– Vi är kanske mer vana att handha våra egna känslor än allmänheten som inte jobbar med sådant här, men det är självklart att det påverkar oss också och att man är mer eller mindre chockad efteråt. Jag har en fördel att jag kan prata hemmavid eftersom min fru är i samma bransch. Men man blir ändå tom och uttömd i en-två veckor efteråt. Den vanliga vardagen tar lite stryk, det är en normal reaktion.

Hur känns det nu när rättegången har dragit igång?

– Det är väl klart att det väcks till liv när man får se bilder och så i media. Men inte på ett sådant sätt att jag mår dåligt av det. Jag vet att vi har gjort det vi har kunnat och att vi har gjort ett bra jobb. Sen kommer det upp ibland när man är ute på fältet att folk pratar om vad som hänt och vad som kunde ha hänt, att det var en otrolig tur att det var så få dödsoffer mot vad det kunde ha varit.