Jag vill gå i terapi – hur gör jag?

Jenny Rickardsson.

– Man måste inte gå runt och lida i jättemånga år för att träffa en psykolog, utan man kan göra det ganska så snabbt, säger Jenny Rickardsson.

Man behöver inte heller vara djupt deprimerad eller på annat sätt psykiskt sjuk – det räcker med mer vardagliga besvär.

Som till exempel att man drar sig för att gå på fester, eller inte vågar gå ner i en källare där det kan finnas spindlar. Att man ständigt kritiserar sina barn, eller att man inte kan komma över en nära väns död, trots att det gått lång tid. Att man sover dåligt eller har känslig mage, missbrukar mat eller alkohol.

– Det finns jättebra hjälp att få för ganska många olika problem som man drabbas av. Jag kan faktiskt få hjälp att leva mitt liv på ett sätt som jag skulle vilja.

Men det kan vara svårt att hitta rätt hjälp.

– Folk undrar hur man gör och hur det funkar. Vad är KBT, hur hittar man en bra psykolog? På nätet är det svårt att sålla i seriös och oseriös information. Jag pratade med bokförlaget och de tyckte att jag skulle skriva en bok, berättar Jenny Rickardsson.

Boken beskriver var man ska leta efter en terapeut och vilka frågor man ska ställa. Till exempel finns det vissa yrkes­titlar som är skyddade och garanterar en viss utbildning (till exempel psykoterapeut) och andra titlar som vem som helst kan kalla sig (till exempel coach). Den berättar också vad psykoterapi är och hur det går till, och beskriver kortfattat en mängd olika terapiformer.

Dessutom har Jenny intervjuat ett antal kända personer om deras erfarenheter av att gå i terapi. Intervjuerna visar att synen på terapi kan vara väldigt olika i olika miljöer.

– Till exempel berättade Linus Thörnblad* att i hans kretsar var det lite konstigt. Alla tystnade, ingen vågade fråga mer. Men Nina Åkestam*, som bor på Söder, säger att alla hennes kompisar går i terapi, det är självklart att prata om detta. Det beror på varifrån man kommer och vem man umgås med.

Om terapi inte är något man talar om blir det förstås svårt att be omgivningen om råd – mycket svårare än att be om tips på en bra sjukgymnast.

Boken riktar sig till dem som inte har så jätteallvarliga problem. Den som mår mycket dåligt bör få hjälp av vårdcentral eller psykiatrimottagning direkt och ska inte behöva läsa en bok först, påpekar Jenny Rickardsson.

Hon tror också att boken kan vara bra för anhöriga och för folk som jobbar med männi­skor, men inte har särskilda kunskaper om psykologi. Om boken också kan leda till en större öppenhet vore det bra,  tycker Jenny Rickardsson.

– Många tror att de är ensamma om sina problem – de blir förvånade när jag säger att det är många som lider av samma sak. Folk vet inte hur vanligt det är med psykisk ohälsa.

Jenny Rickardsson tycker alltså att fler borde prova psykoterapi. Men hon tycker också att en del som går i terapi borde sluta med det.

– Ibland behöver vi träna på att tackla motgångar i livet på egen hand. Det är till exempel inte självklart att man behöver gå i terapi för att en anhörig har dött. Det är en del av livet, och det är inget fel att vara ledsen. Man ska ge sig själv en chans att läka på egen hand.

– Men om det så småningom utvecklar sig till något som begränsar en i livet, som gör att man inte njuter av det man tidigare tyckte var roligt, utan att den här grejen lägger sig som en stor våt filt över tillvaron – då skulle man vara hjälpt av terapi.

Fotnot* Linus Thörnblad: Höjdhoppare som har gått i terapi för utmattningssyndrom och depression. Nina Åkestam: Skribent och doktorand som gått i terapi för stress, utmattning och ätstörningar.