Det här är en klassisk kärlekshistoria av Romeo och Julia-karaktär förlagd till de skånska jordgubbslanden. Det handlar om Wojtek och Anneli. Hon är markägarens och arbetsgivarens dotter. Han är gästarbetaren från Polen. Vi följer dem från deras första möte då hon inte ägnar honom en blick till förälskelsens närhet där de blir de enda som förstår varandra.

Hon är trängd i en liten bygds konventioner och möter en annan värld med hjälp av Wojtek. Han stångas med utsattheten i arbetet och desperationen i att hjälpa familjen få ihop pengar.

Hans kamp för honom dessvärre i dåligt sällskap, vilket får konsekvenser inte bara för honom själv, utan också för hans familj och för Anneli.

Fotot är ibland poetiskt, ibland hyperrealistiskt – precis som filmen. Kärlekshistorien är dess nav och Wojteks kamp dess pulserande hjärta.

Med en knivskarp blick för dagens klassamhälle och dess hierarkier lyckas Wiktor Ericsson väva in gästarbetarnas arbetsvillkor och utsatthet utan att någonsin hänfalla åt plakatberättande. Hierarkierna bland gästarbetarna skildras med precision; att arbeta med jordgubbsplock är väldigt mycket bättre än att tvingas slita med huvudet ner på gurkmaskinen. Jordgubbsplockarna bor i husvagnar medan gurkplockarna trängs tillsammans i baracker. Samtidigt som de svenska ungdomarna pratar om att åka till Norge och tjäna pengar på att rensa fisk. En global rörelse där människor rör sig från ett fattigare land till ett rikare i jakten på ett fungerande liv. Där ens nationalitet avgör allt från vart man åker till vilket arbete man kan få och vilken lön man erbjuds.

Som kuriosa kan nämnas att detta sannolikt är den enda spelfilm där en fackrepresentant från Kommunal (han har Kommunalväst!) finns med i en kort sekvens för att berätta för gästarbetarna om deras rättigheter.