Kameleont

|Vinnarnovellen i Kommunalarbetarens novelltävling 2018, skriven av Alice van de Peppel.

Kameleonten har vaknat. Klockan som ringer, inte mörkret som pressar mot rutan, talar om att det är dags att stiga upp. 

Kameleonten klär om, med bussarongen och id-brickan och schemat och mobilen och nycklarna och handspriten i fickan gör hon sig redo. Kommunens silvergrå bil klyver morgonmörkret. Redo att möta den som inte vet om det är morgon eller kväll när hon kommer. Den som redan hunnit dricka flera koppar kaffe till lokalradion med sin tama fågel på axeln. Den som glömt vad som är fram eller bak på bh:n. Den som fortfarande minns när systerns paket från Amerika kom med kaffeservisen, och hedrar henne varje morgon vid första varma klunken. Den gamle mannen som minns elaka arbets-ledare och säger: ”Det finns de som gillar att tugga människokött.” 

Parkerar bilen, tittar på klockan. Ringer på. 

 

Besök 1: ”Gomorron Ellen! Ligger du på vardagsrumssoffan??” 

”Ja, det är ju fullt av folk i köket …” 

Jag går ut i köket och stänger av ett skränande Morgonpasset i P3 på hög volym. 

 

Besök 2: Gösta, nybliven änkling i ett hus vid havet, sitter vid morgonkaffet. 

På den orörda sidan av dubbelsängen och på nattygsbordet ligger lappar: 

Jag saknar dig! Jag saknar dig! 

Skrivet med darrig bläckskrift. 

 

Besök 3: Väntar en stund vid hennes dörr och spanar nerför hamnvägen. 

Jo, där kommer en smal figur med vinden i det saltvattenblöta håret. 

”Bara tre dagar kvar innan de lyfter upp badstegen”, ropar hon mot septembersolen och viftar med handduken till hälsning. 

 

Illustration: Magnus BardBesök 4: Slutna ögon som inte orkar reagera på våra röster, sondmat på ställning, slang till magknapp. 

I reglerad takt, långsammare än en istapps droppande tar din kropp emot näring. Långsammare än man skulle mata en fågelunge.  En spruta krossad medicin går samma väg. En dos insulin i mellangärdet. Din kropp som svingat tennisrack och plöjt skidbackar ligger nu här och tar emot våra händer, kemikalier, frågor och påståenden: 

”Ligger du bra?” 

”Nu smörjer jag hälarna med den nya krämen.” 

”Tänk att ni mötte den där schimpansen i regnskogen!” 

Då gungar minnet till, klarblå ögon öppnas och blicken fastnar på fotoförstoringen bredvid sängen. 

”Ja, och en orkidé hade den i munnen!” säger du innan ögonlocken stängs igen. 

Kameleonten ändrar färg: från skrattets och skämtets i vissa hem, till sorgens och saknadens i andra. I hallen, under den tid det tar att dra på ett par skoskydd, växlar hon om. Vissa besök kräver längre tid att få ur kroppen. Som en atlantångare ska vända i ett smalt sund behöver hon en bilfärds förflyttning för att vända det tunga skeppet. Bilen passerar öppna fälten, på öppna fälten lossnar tank-arna och töms ut till fåglarna på stubbåkern. Färgen på kameleontens skrovliga hud jämnar ut sig igen. 

 

Besök 5: Kliver in i hallen till en främmande doft. 

I vardagsrummet går Ingrid runt, svänger en fet glödande cigarr med höga armrörelser. 

”Inte visste jag att du rökte!” 

”Nä, det luktar bara så gott av karl!” skrattar hon och fortsätter genom lägenheten. 

 

Besök 6: När blusen fallit och linnet dragits över huvudet ser jag den smaragdfärgade fjärilen på din 80-åriga axel. 

”Jag var en vild tjugoåring på besök i Nyhavn”, säger du och skrattar. ”Min pojkvän hotade: Om du gör det lämnar jag dig!” 

”Vad gjorde du?” 

”Jag gick raka vägen nerför den mörka trappan och bad om en grön fjäril. Och nä, inte gick han.” 

 

Besök 7: Gården ligger mellan fälten. När jag parkerar ser jag en räv snabbt smita in i vallörtssnåren. 

”I går kunde Boss inte resa sig längre”, berättar Gunnar. 

”Vad gjorde du då?” 

”Sköt honom som vi gjort med alla våra gamla hundar.” 

När jag ska hoppa in i bilen ser jag mörkröda fläckar i gruset. 

 

Besök 8: Dukat till kaffestund, eller med biståndshandläggarspråk: social samvaro. 

En timmes schemalagd prat, promenad eller fika. 

På bordet står servisen som kom med skepp från systern i Amerika. Här har varje sak sin historia, varje målning ett välkänt motiv. Här har tingen inte bytts ut efter modets nycker och systerns servis bara naggats lite i den guldfärgade kanten. 

Detta är det som glimmar, skärvorna Kameleonten samlar av era liv. För att försöka förstå vad det är att vara människans alla åldrar och olika tillstånd. Detta hjälper Kameleonten att inte bli galen av alla möten som ändrar hennes färg, om och om igen. Lavendel till lava till sot till stilla avklingat för alltid tystnat vitt. 

 

Detta är det andra: 

Klockan 7.00 samling schema i hand 

Nattrapport sköterskan informerar 

Enhetschef informerar 

Två sjuka inga ersättare 

Kasta om pressa in 

07.20 schemat redan spräckt 

Nycklar mobil plasthandskar skoskydd 

10 små grå leasingbilar rullar åt olika håll 

Med samma uppdrag: 

vara på plats göra nytta lyssna 

och inte låta stressen lysa igenom 

Tabletter räkna rätt antal, gröt kaffe och tidning 

Bädda hjälp med hygien 

Såromläggning 

Skriva köplista 

Telefonsamtal till arbetsterapeut 

Bädda ögondroppar stödstrumpa 

Insulinspruta kaffe och tre mackor 

Starta tvätt slänga sopor 

Dusch och rosa papiljotter 

Telefonsamtal: Behöver du hjälp? 

Kära kollegor! 

En dusch mindre 

Tanka bilen 

Hänga tvätt ropa på katt 

30 minuters rast 

Dokumentera sårutveckling 

Boka matleverans 

Tabletter, fel antal, ringa sköterskan värma mat 

Bocka av köplista på ICA 

Lämna matvaror 

Tillsyn, tungandad oro, ringa sköterska 

Social samvaro 

Hänga in nycklar rapportera 

Gå hem och försöka glömma klockans tickande. 

 

Kvar i omklädningsskåpet hänger ett ömsat skinn. 

 

Illustration: Sofie Marklund

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2018-04-11 10:59