Lars-Sture Johansson.
Lars-Sture Johansson.

Kommunal drar tillbaka stämningar

|Hyvling av tjänster fick Kommunal att stämma vårdkoncernerna Frösunda och Attendo. Att Arbetsdomstolen gick på arbetsgivarens linje i ett liknande fall tvingar nu Kommunal att dra tillbaka stämningarna.

Ett antal anställda hos vårdkoncernerna Frösunda och Attendo fick välja på att skriva på nya anställningsavtal med lägre arbetstid eller att sluta.

Många skrev på de nya anställningsavtalen med tillägget att det var ”under protest”.

Kommunal valde sedan att stämma vårdkoncernerna i Arbetsdomstolen, AD, med krav på skadestånd för utebliven uppsägningslön. Kommunals ståndpunkt var nämligen att man inte kan omplaceras till sina egna tjänster och att det därför handlade om uppsägningar.

Nu tvingas Kommunal dra tillbaka sina stämningsansökningar efter att AD gått på arbetsgivarens linje i ett liknande fall med anställda vid en Coop-butik.

– Det är julafton för riskkapitalbolagen nu. De kan sätta hyvling av tjänster i system utan att riskera någonting. Men vi får slicka våra sår och ta nya tag. Det tar inte slut här. Vi kommer gå vidare både avtalsvägen och politiskt. LO har också reagerat på det här och hela arbetstagarrörelsen är intresserad av frågan, säger Lars-Sture Johansson, ombudsman på Kommunal.

Där fackförbunden hävdat att det rör sig om uppsägningar och att lagen om anställningsskydd, LAS, ska gälla ansåg AD att det rörde sig om omplaceringar och att det var skäliga erbjudanden. Frågan om man kan omplaceras till sitt eget arbete hade inte prövats tidigare – och det menar domstolen att man kan. Det är alltså okej för arbetsgivare att omvandla tjänster från heltid till deltid – från en månad till en annan.

– Politiskt pratar man om arbetslinjen, att ingen ska behöva gå på bidrag. Nu tillåts företag göra precis som de vill så att anställda inte vet om de får en lön som de klarar sig på även nästa månad. Det är väldigt motsägelsefullt, säger Lars-Sture Johansson.

Tillsammans med representanter från Handels träffade Kommunal politiker och sakkunniga på regeringskansliet i början av december för att diskutera vägen framåt.

– Arbetstagarna hamnar i en rävsax. Tackar de ja till ett jobb med lägre sysselsättningsgrad får de en lön som knappt går att leva på. Tackar de nej och blir arbetslösa blir de i stället avstängda från a-kassan. Är detta den nya verkligheten måste karensen i a-kassan slopas och las skärpas. Det är inte lagen om anställningsskydd längre – bara lagen om anställning, säger Lars-Sture Johansson.

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Att man utsätter folk för detta är bevis för att man föraktar människor som man ser som mindre värda än man själv. Detta är inte värdigt en demokrati som Sverige. Hur Arbetsdomstolen kan se detta beteende med s.k. "hyvling" av arbetstid som skäligt visar tydligt att något är väldigt fel och förvridet i synen på människovärde i dagens Sverige.

Det luktar 1800-talsliberalism lång väg. Vad är nästa steg? Jag är lite förvånad att man inte föreslagit legalisering av barnarbete också. Hur i hela fridens namn ska människor kunna känna någon form av trygghet och skapa ett hållbart samhälle när de ständigt ska behöva leva i ovisshet om sin sysselsättningsgrad och därmed inkomst? Rädda medborgare är farliga. Otrygga medborgare blir lättare mottagliga för populism och extremism. De blir mer oberäkneliga. Misstänksamhet och missunnsamhet får lätt fäste.

Är detta verkligen vad de styrande i Sverige vill ha? Det spelar ingen roll hur mycket ni blundar och skyller ifrån er nedåt i samhällstrappan. Det är ni ledande politiker och näringsliv som skapar oro och extremism med er hänsynslösa jakt på mer vinster. Ni hävdar hela tiden att företagen gör detta för att kunna överleva men det är inte sant. Det har gått troll i girigheten. Det har totalt spårat ur.

Jag undrar om den stora allmänheten riktigt har förstått allvaret i den här domen i synnerhet men även människosynen i allmänhet. Det här är nu inte en isolerad händelse inom matvaruhandeln utan nu har dammportarna öppnats på hela arbetsmarknaden. Detta förfaringssätt är nu tillgängligt för alla företag. Det handlar inte längre bara om kamp om procent eller kronor i avtalsförhandlingar mellan fack och näringsliv. Detta har nu förvandlats till en fråga om grunden för vårt civiliserade och demokratiska samhälles vara eller icke vara. Hur ser vi på varandra? Var går gränsen för hur vi kan behandla varandra?

Jag vill att alla ställer sig frågan om de skulle acceptera att själva bli behandlade på detta vis. Hur skulle du se dig själv i en situation där dina ekonomiska förutsättningar kan förändras från månad till månad enbart grundat på kortsiktighet och dåligt ledarskap? För kom ihåg att trots allt tal om att dessa "åtgärder" måste vidtas för företagens "överlevnad" och i förlängningen de anställdas "jobb" så minskar inte aktieutdelningar, ägarnas och vd:arnas uttag i form av löner och bonusar. Det sker väldigt sällan några indragningar på den fronten. Dessutom så går företag som behandlar sin personal med respekt och värdighet bättre än de som inte gör det.

Detta handlar inte om ekonomi utan om människosyn. DU ses som mindre värd en DE. Detta är vad samhällsdebatten måste börja handla om.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-01-12. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.