Lägstalöner i nya trafikavtalet

Avtalet mellan Kommunal och Bussarbetsgivarna, BUA, blev klart ett drygt dygn innan det tredje strejkvarslet skulle ha trätt i kraft då bland annat bussarna i Stockholms innerstad skulle ha stannat.

Kommunals ordförande Annelie Nordström anser att reglerna om övertagande av personal vid entreprenadbyten är en seger. Det hon ser som en framgång är tre delar i avtalet. Hon bedömer att de bli verkningsfulla tillsammans.

Innebörden av den första skrivningen är att det bolag som får en ny entreprenad i första hand också ska ta över personalen. Den andra skrivningen är en beskrivning av de centrala parternas synsätt på entreprenadbyten och att till exempel att provanställningar inte ska tillämpas generellt samt att det finns möjlighet att tvista på det centralt. Den tredje skriningen innebär att en partsammansatt nämnd inrättas. Den ska övervaka att skrivningarna följs.

Enligt TT säger Bussarbetsgivarnas VD Peter Jeppsson att åtagandet inte är bindande men att man ska verka för att alla får följa med. Annelie Nordström ger heller inga garantier för att provanställningarna försvinner.
  – Nej, den paragrafen finns ju kvar, men är förstärkt. Nu finns också centrala parters syn med. Det talas om detta på flera ställen och vägledning för hur det ska gå till.

Även Annelie Nordström slår fast att alla inte kan vara säkra på att behålla jobbet vid ett entreprenadbyte.
  – Tänk situationen att vi har två företag, då är det ju så att det företaget som får en entreprenad redan har människor anställda, de är också våra medlemmar. Vi kan ju inte säga att de ska ut och de som kommer från det andra företaget ska in. Det måste ju bli de vanliga turordningsbestämmelserna som gäller. De som redan finns i företaget måste ha sin trygghet kvar också. Vi kan inte garantera alla alltid att få behålla jobbet. Men det här är en ökad trygghet.

När det gäller raster och långa arbetspass talar Annelie Nordström om en helhetslösning: 
  – Det finns ingen central reglering om att arbetspassen inte får vara si och så långa. Det blir ett lokalt inflytande över schemaläggning som vi aldrig tidigare har haft.
Hon nämner att det finns en skrivning i avtalet om att man ska se till att en person inte har återkommande 30 minuters raster som matrast. I stället ska man ha längre raster samtidigt som det kan förekomma någon 30 minuters rast men mer som undantag.
  Kommer man åt delade turer nu?
  – Det här är ett område där man aldrig kommer att bli av med delade turer. Eftersom vi fått till regleringen om ett större inflytande över arbetstider totalt sett, så är det den vägen som vi måste bearbeta det här. Det kommer att kräva ett gediget lokalt fackligt arbete för att det ska bli tillrättalagt.
  Vilket stöd ger det centrala avtalet det lokala facket att arbeta med det här?
  – För det första är det en reglering om att man ska träffa lokala överenskommelser om hur inflytandet ska gå till. Sedan står det också talat om i avtalstexten om att det som ska vara utgångspunkten för arbetet med inflytandet över arbetstiderna är de arbetsmiljöproblem som man sett med stress, för långa arbetspass och för lite vila.
  Vilka vapen har facket om man inte lyckas?
  – Det finns regleringar om parterna inte lyckas lokalt så kan man lyfta frågorna vidare.

Avtalet har tidigare saknat lägstalöner för personal i servicehallar och verkstäder.
  – Vi har faktiskt varit riktigt oroliga för att man kan anställda för nästan hur lite som helst utan att bryta mot avtalet. Och när arbetslösheten växer blir det en överhängande risk. Nu har vi fått 18 500 kronor i lägstalön och det är mycket mer än vi kunnat hoppas på, säger Annelie Nordström.

Förarna däremot har tarifflöner. Där höjs lägsta tarifflönen med 80 procent av 1 732 kronor.
  – Det är det enda steget där lönen höjs mindre. Det ungefär så som vi har gjort på några andra avtalsområden. Man kan säga att det är det som vi har förhandlat med, säger Annelie Nordström.
  Samtidigt får anställda inom trafiken ett föräldrapenningstillägg under 180 dagar.
  Är det någonstans som ni inte nådde ända fram?
  – Förhandlingar är alltid förhandlingar. Vi har fått regleringar för att hantera de situationer som vi upplevt som bekymmersamma. Förhandlandet innebär i det här fallet att vi gått med på en begränsningsregel när det gäller övertidsersättning för de behovsanställda. Om man är timavlönad så är begränsningsperioden för övertid två månader. Vi har inte tyckt att det varit en stor sak att sälja bort.

Samtidigt är den pensionsskuld på 0,4 som funnits i avtalet från 2004 helt reglerad. 
  – Vi införde en regel om högre pensionsavsättning 2007, den har släpat med för man har tyckt att man har så lite pengar att ta av så man har inte betat av den tidigare. Det är det som gör att vi hamnar lite lägre i pengarna här vad man skulle ha gjort på andra områden.
  Det är alltså ett skäl till att löneökningen är 1 732 kronor på 40 månader (1 juni 2013 – 30 september 2016). Det innebär att avtalet löper ut på hösten vilket Annelie Nordström anser ger ett starkare läge inför kommande förhandlingar.