Jag heter kaveh och jag är fritidsledare i Stockholm. De senaste åren har jag främst jobbat med nyanlända ungdomar och framför allt de som är ensamkommande.

Efter åtta år i byggbranschen gjorde jag ett noggrant yrkesval som jag inte ångrar en sekund. Stoltheten över mitt yrke och arbete är stor.  Jag jobbar med att stötta unga människor som lever utan föräldrar,  jag hjälper dem att skapa en fritid och hitta mötesplatser där de kan träffa jämnåriga svenska ungdomar under lika villkor.

Utifrån vår yrkesroll har vi fritidsledare tagit oss an ett integrations- och socialpedagogiskt uppdrag.

Genom dessa ungdomar och deras svenska vänner har vårt lokalsamhälle fått en nytändning. Nu finns flera nya plattformar med aktiviteter efter skoltid som lever vidare.

De ensamkommande ungdomarna har ihop med oss fritidsledare verkat för integrationen i samhället. Jag brinner för mitt arbete och har kunnat använda mig av egna livserfarenheter, då jag likt de ensamkommande också bott på familjehem och institutioner.

Jag och mina kolleger har skrattat, gråtit och kämpat med dessa ungdomar. Vi har till en början satsat på snabb etablering och integration med språket som fokus. En början fylld med hopp, för dem och för oss. Efter ett år förstod både ungdomarna och vi som jobbar att det kommer att ta tid. Det väckte oro och ängslan.

Vi har suttit med ungdomar som får hemska till­bakablickar från hemlandet och resan till Sverige. En resa med smugglare, vandringar över bergskedjor och en resa på en flotte över medelhavet. De gråter och skakar.

Nu har regeringen till slut kommit med ett nytt förslag för en stor grupp av de ensamkommande ungdomarna. Så länge de studerar på gymnasiet kan de ansöka om tillfälliga uppehållstillstånd.

När studierna sedan är slut behöver de ett arbete för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Det handlar om unga människor som väntat i över två år på att få en framtid.

Som fackligt ansluten ber jag om att mitt och andra fackförbund ställer sig upp och kräver att dessa ungdomar får stanna. Backa upp regeringens förslag som nu behöver stöd i riksdagen för att bli verklighet. Låt förslaget bli ett första steg mot en amnesti.

Framtiden formas med besluten vi tar nu.

Jag är fritidsledare och kräver att ni låter våra ungdomar stanna! Tillsammans för en amnesti.

Kaveh Pakjoo, 
Fritidsledare

Kaveh Pakjoo

Yrke: Fritidsledare.

Bor: Stockholm.

Hoppas på 2018: Att hela gruppen ensamkommande som kom 2015 får stanna i Sverige.