– Många av de som uttalar sig har ingen aning om hur arbetslivet ser ut, och särskilt då för kvinnor, sade LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, när LO presenterade barometern.

Som ett räkneexempel visade LO-utredaren Ulrika Vedin hur en sänkning av de faktiska lägstalönerna skulle slå mot lågavlönade kvinnor.

Om tjänstgöringsgraden inte samtidigt ökar så skulle många faktiska lägstalöner hamna under 10 000 kronor i månaden. Och, påpekar LO i sin rapport, sänkta lägstalöner får bestående effekter på den enskildes ekonomi.

– När man har så låg lön så blir också löneökningarna betydligt lägre. Det som det handlar om är att man vill skapa ett nytt låglönesegment på svensk arbetsmarknad, sade Ulrika Vedin.

I rapporten används genomgående begreppet faktisk lön, då har alltså genomsnittslöner och lägstalöner justerats neråt, utifrån hur stor den genomsnittliga tjänstgöringssgraden är.

Under åren 2012-2014 har arbetarkvinnor halkat efter, visar jämställdhetsbarometern. Män i tjänstemannayrken hade 2014 en faktisk månadsinkomst som var 21 800 kronor högre än kvinnor i arbetaryrken. Den faktiska löneökningen 2012-2014 var för kvinnor i arbetaryrken knappt 1000 kronor, för män i tjänstemannayrken var motsvarande ökning 3 000 kronor under de åren.

I kommunerna var den faktiska genomsnittliga månadslönen 2014, för kvinnor 17 094 kronor, och för män 18 841 kronor.

För arbetarkvinnor, räknat på alla branscher låg den faktiska månadslönen på 17 860 kronor, det motsvarar 73 procent av arbetarmännens löner.