Det är ett annorlunda och inte helt lättläst seriealbum Eva Björkstrand har skapat. Vissa av kapitlen knyter tag i varandra, och en ädel gris i rutiga byxor går igen. Andra kapitel känns som solitärer, som små humoristiska undantag.

”Nattfåglar” med sin ödsliga känsla av gemenskap, musik, ensamhet och glädje är för mig höjdpunkten, och den speciella känslan av att se blommor i svartvitt ger något extra. (Även om det sistnämnda också väcker tanken hur det här hade sett ut i färg.)

Det är makaber humor ibland å ena sidan, rena mardrömmar å den andra. Konstnären Ernst Billgrens förord handlar om fabler, men albumet rymmer mycket mer.