Liv Beckström är chefredaktör för Kommunalarbetaren.
Liv Beckström är chefredaktör för Kommunalarbetaren.

Mobbaren finns inom oss alla

|Var kommer alla dessa mobbare ifrån? undrar Maciej Zaremba i sitt starka reportage om mobbarna och rättvisan i DN.
Samma fråga behöver ställas i kölvattnet av våldsamheterna mot fartygskonvonjen på väg till Gaza. Där ger upprördheten näring åt mobbar som underblåser judehat.

Syndabockar, obekväma grupper, utstickande människor; som de flockdjur vi är krävs mycket träning för att inte stöta ut allt som är olikt oss själva, eller andas svaghet. Fasaden av tolerans är tunn. Zarembas artiklar lyfter inte bara enskilda öden utan ställer också svåra frågor om personligt ansvar, om civilkurage och fackens, arbetsgivarnas och även statens roll i ”det svenska arbetslivets dolda skam”.
Han pekar i gårdagens avsnitt på den intressanta skillnaden mot Frankrike: Där kan mobbare straffas i domstol – och de mobbade få försäkringskassans stöd, medan  tydliga lagparagrafer saknas i Sverige – där försäkringskassan oftast står på mobbarnas sida. Övergreppen bagatelliseras, offret ska misstänkliggöras och skuldbelägga sig själv.
En kultur som denna göds och gynnas av våra snabba vägar till att tycka till om allt och alla, utan några eftertänksamma mellanled på nätet.

Konvojen Ship to Gaza var också en händelse som snabbt eldade medier, bloggare och tyckare i en eldfängd och svartvit skildring av Goda mot Onda. Dödsskjutningarna mot de turkiska aktivisterna och det berättigade fördömandet av Israels regering triggar även hat mot judar.
Willy Silberstein, ordförande för Svenska Kommittén mot antisemitism tar upp detta på SvD Brännpunkt i dag: ”Under den ytterst tunna fernissan florerar fördomar mot judar. Bland riksdagsledamöter, akademiker och horder ute på nätet.”
Det blev inledningsvis också en väldigt okritisk granskning av syftet med själva konvojen, där det visar sig att den turkiska islamistiska organisationen IHH var huvudarrangör av resan och att en flera av de dödade aktivisterna uppges ha sagt att de vill dö som martyrer.
Att det i en sådan miljö lätt frodas stämningar som slår över i antisemitism är inte så konstigt.

Men det är tråkigt att även demokratiska politiker, som exempelvis Veronica Palm (S) låter sig dras med, som hon gjorde i sin blogg, där hon citerade en sång av Björn Afzelius, som anspelar på det judiska folket: ”Undrar du också vem Dom Utvalda ska bränna nästa gång?” Veronica Palm har insett sitt misstag, men hon är inte ensam och det hat som riktas mot judar i Sverige får snabb näring av den här sortens oreflekterade tyckande.
Hon är ju inte någon vanlig gräsrot, utan ordförande för S i Stockholm!

Vi har ett mångkulturellt samhälle som ger oss enorma utmaningar. Olika krafter kämpar om dagordningen, utifrån sin kulturella och sociala position och med sina olika erfarenheter i bagaget.
Vi ska klara att ge utrymme åt såväl religionskritik, som skydd för människors rätt att utöva sin tro, vi ska ha högt i tak för debatt och kunna prata om två, eller rentav tre olika sidor av komplicerade saker samtidigt. Och där ingår Mellanöstern.

Vi ska utmana fördomar, inte befästa och ge näring åt dem.  En mobbare finns inom oss alla, det gäller att påminna sig själv om det, innan man rusar iväg för att dela sin åsikt med andra.

PS Ett annat tydligt mobb-exempel är mediernas extremt negativa rapportering mot Mona Sahlin, som sammantaget syftar till att skapa tvivel om huruvida en kvinna med mer än 30 år i politiken verkligen klarar jobbet som statsminister.
Fredrik Reinfeldt utsätts  inte alls för samma hårda granskning eller misstänkliggörande. Hans bok om hur all välfärd ska avskaffas dras inte upp i tid och otid.
Visst, det var ett misstag när Sahlin  för 20 år sedan använde arbetsgivarens kort för privata utlägg (vilket hon ärligt redovisade på sina kvitton) men detta har hon sannerligen pliktat för länge nog!
De planerade små nålstick som borgerliga politiker nu planterar i intervjuer så fort de får en chans är obehagliga och klassiska exempel på mobbning.
Skäms och bryt nu! DS

Kommentarer

Som sagt Rolf, det är lätt att säga - jag hatar inte men... Mitt resonemang handlar om faktiska konsekvenser av att med ogenomtänkta inlägg skuldbelägga folkslag eller religiöst troende, se mitt tidigare svar. Detta är en utmaning.

Ja, jag tror att Förintelsen inträffat. Under andra världskriget dödades ca 6 miljoner judar (och ca 20 miljoner ryssar, sammanlgat beräknas 50 miljoner människor mist livet).

Ja, jag anser att Israel har rätt till erkända och säkra gränser.

Nu är det sagt. Ingen kritik mot Israel för brott mot folkrätt och internationella lagar kan framföras om inte ovanstående tydligt först deklarerats.

Liw uppträder som mobbare ofta gör, bagatelliserar och lägger skulden på den angripne. Skulden för sjöröveriet, stölderna av egendom (Mankells rakhyvel m.m.), eldgivningen med minst 9 döda (6 aktivivister saknas) och ett 40-tal skadade det är aktivisternas fel. De ville ju dö som martyrer....

Vit fosfor användes av israeliska armén vid angreppet i Gaza. Fosfor bränns. Att försöka få Björn Afzelius att framstå som antisemit är löjligt. Hållningen säger mer om Liw än om Björn.

Jag hatar inte judar, jag hatar förtryck och förtryckarnas medlöpare!

För en del år sedan upplevde jag alla faser i en mobbning - väl så allvarlig, eftersom jag fick hjärtinfarkt i 50-årsåldern. Men när jag ville hävda att infarkten var en arbetsskada till följd av mobbningen från chefen och arbetskolleger ,vilket visades i länsrätten fick jag först rätt, vilket ju var häpnadsväckande!
MEN Försäkringskassan behövde bara hävda på en enda rad att den inte hade samma åsikt så var allt helt kört och kammarrättens utslag definitivt fällt av några personer med jordbruk som specialitet......Mobbning som grund för abetsplatsanpassning i Sverige kommer inte att upphöra, för lagstiftande församling och fack VILL inte ta i denna medvetna utslagningsmekanism. Saken är allvarlig i tider av ekonomisk kris och stor arbetslöshet. 30-tal i norra Europa var nog värre, men strukturen likadan och den födde nazismen.

Hej och tack för ditt tänkvärda inlägg. Det är svårt att diskutera den här konflikten med en annan infallsvinkel, vilket var vad jag försökte.
Det jag vänder mig starkt emot är att oskyldiga människor som råkar vara judar och bor i Sverige drabbas av hat och förföljelse och får någon sorts kollektivt ansvar för det som sker i en annan del av världen. I detta har vi alla ett ansvar för hur vi uttrycker oss på bloggar och i artiklar och i medier, oavsett vilken åsikt vi har om ansvar och skuld. Min kommentar apostroferade Willy Silberstiens inlägg på SvD Brännpunkt.

Att diskutera Israel-Palestinakonlikten och debatten om densamma utifrån allegorin mobbare och mobbad är, milt uttryckt, en haltande jämförelse. Att dessutom stoppa staten Israel och dess supporters i den mobbades position är, om man ändå ska göra jämförelsen, ett uppvisande av en extrem brist på maktanalys. Vem skjuter vem på Ship to Gazas båtar? Vem är det som ockuperar vem i Gaza och på Västbanken? Vem är stark och vem är svag vid checkpointsen på vägarna in mot Jerusalem? Vem har atomvapen och vem kastar sten? Tänk en gång till, Liv. Och gör gärna en studieresa till Israel och Palestina. Det sätter maktfrågor i blixtbelysning och gör det lättare att avfärda de så kallade Israelvännernas hets mot alla som försöker diskutera staten Israel och dess agerande.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2010-06-25 11:22