Nu gungar den svenska arbetsrätten

Den 20 november ska den svenska riksdagen ta ställning till Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag. Vänsterpartiet, delar av socialdemokratin och LO har begärt att Sverige ska kräva garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen innan fördraget godkänns. Men socialdemokraternas och LO:s ledning säger nej. De anser att Lissabonfördraget är bättre än det nuvarande Nicefördraget som styr EU:s arbete i dag.

Fyra domar går emot facket
Den svenska modellen låter fack och arbetsgivare själva avtala om löner och anställningsvillkor i stället för att regeringen ska stifta lagar om samma saker. Men det senaste året har domarna i EG-domstolen vid fyra tillfällen tolkat reglerna om vad facket får göra när utländska arbetsgivare och arbetare kommer till det egna landet. I samtliga fall har löntagarnas organisationer fått bakläxa.

Det började med blockad
Det hela började med svenska Byggnads blockad av skolbygget i Vaxholm och den lettiske entre­prenören Laval. Byggnads krävde löner enligt det svenska kollektivavtalet, för att förhindra lönedumpning.
Konflikten fördes från Sverige till avgörande i EG-domstolen. Domen slog ner som en bomb hos de svenska facken, som segervisst trodde att Byggnads skulle få rätt.
Den 18 december 2007 läste Pernilla Lindh upp Lavaldomen i EG-domstolen. Ett mål hon själv inte dömt i. Ingen av de dom­are som medverkat till utslaget ville säga något om domen. Inte heller Pernilla Lindh:
– Domstolen förklarar sig aldrig utöver vad som står i domen.

Så här sa domstolen
Domstolen slog fast att fackförbund i EU bara får kräva att utländska entreprenörer ger de anställda minimilöner och minimianställningsvillkor enligt lag och avtal. Facken får inte kräva kollektivavtal som strider mot domstolens tolkning av EG-rätten. Där får företagens rätt att verka fritt över gränserna förtur.
Lagar, regler och fackliga avtal får inte försvåra kapitalets rörelsefrihet, eller diskriminera utländska företag.
Strejk är en rättighet, men bara tillåten om den ”står i rimlig proportion” till det facket vill uppnå. Domstolen avgör rimligheten enligt proportionalitetsprincipen.

Strejkrätt i grundlagen?
Ett av argumenten för det nya fördraget är att strejkrätten skrivs in som en grundläggande rättighet. Därmed måste domstolen ge den större tyngd i jämförelse med EU:s fundamentala frihet för arbetskraft och tjänster att fritt röra sig över gränserna inom EU.
Men det håller Pernilla Lindh inte med om. I en intervju med KA säger hon:
– Det finns redan en stadga om mänskliga och sociala rättigheter i anslutning till det nuvarande Nicefördraget i EU. I elva domar har domstolen direkt hänvisat till detta.
– Den spelar mycket stor roll för domstolens bedömning. Som jag ser det är stadgan bindande redan i dag. Skillnaden om den skrivs in i Lissabonfördraget vore att det blir svart på vitt att stadgan är bindande. Men någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag, fortsätter Pernilla Lindh.

Facket kräver tillägg
Europafacket kräver att EU antar ett socialt protokoll om löntagarnas rättigheter som ett tillägg till fördraget. De vill också skärpa reglerna i utstationeringsdirektivet om de som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land.
Pernilla Lindh har svårt att se att domstolen skulle döma annorlunda även om facket fick göra dessa tillägg och ändringar.
Fördraget i EU står över alla andra lagar, direktiv och förordningar, i EU och unionens medlemsländer.
 
KA släpps in i domstolen
Jag har fått en timmes intervju med Pernilla Lindh, på hennes kontor på domstolen i Luxemburg. Den ser ut som ett vanligt kontorshus. I bottenvåningen finns sammanträdessalarna och ett café. Övriga våningar har kontorsrum där jurister, administrativ personal och tolkar sitter.
Det som skiljer är vakterna i entrén som liksom på en flygplats kontrollerar mig och min datorväska innan jag tillåts passera in.
Inom kort flyttar domstolen till ett nybyggt hus några hundra meter bort. Den nuvarande byggnaden har blivit för trång efter utvidgningen av EU till 27 medlemsstater som alla ska vara representerade i domstolen.
Om Lissabonfördraget godkänns ändrar domstolen namn till EU-domstolen. Då ska den även döma i frågor som gäller EU:s försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik.

Pernilla Lindh vill inte beskrivas som Sveriges representant i EG-domstolen.
Foto: Jean-Claude Ernst

En lång dag i rätten
Dagen vi ses har Pernilla Lindh varit upptagen med ett avgörande i en straffrättslig procedur. Tyskland ville veta om det var möjligt att skicka tillbaka en person till Polen efter det att denne blir frisläppt från tyskt fängelse.
– Vi satt med målet hela dagen i går till åtta på kvällen. Klockan nio i morse fortsatte vi förhandlingarna och har hållit på nu fram till 12.15, säger hon med en suck. Hennes skånska dialekt finns kvar.
Pernilla Lindh är missnöjd med det som skrivs i svenska tidningar om EG-domstolen.
– Ibland görs det häpnadsväckande uttalanden. En del av dessa är förlöjligande, bland annat om våra arbetsmetoder.
– Ärendemässigt har vi klarat av 20 procent fler mål jämfört med för ett år sedan. Det är löjligt och uppseendeväckande att påstå att vi inte hinner med.

Hon var den första kvinnan
Pernilla Lindh har långa arbetsdagar i domstolen.
– Jag börjar klockan nio. Tisdagar, onsdagar och torsdagar har vi domstolsförhandlingar. Dessa börjar klockan 09.30. Lunchen ska ätas på 45 minuter. Mina manliga kollegor har favör­en att åka hem till dukat bord. Jag ordnar min lunch själv. Prick klockan 19 åker jag hem för kvällen. Kvällar och helger kan få användas till att läsa handlingar.
Pernilla Lindh kom till EG-domstolen för 13 år sedan. Hon och den finska kollegan Virpi Tiili var de två första kvinnorna som fick axla domarkapporna där.
– När vi kom kände jag att det fanns de som var skeptiska mot kvinnor i domstolen. Men jag har inte själv blivit trakasserad eller diskriminerad.
Av 27 domare är idag 3 kvinnor och av 8 generaladvokater (de kommer med förslag på yttranden i målen) är tre kvinnor.
– Det har ju gått lite framåt i alla fall, säger Pernilla Lindh.

Politikerna har makten
EG-domstolen har makt och möjlighet att lösa tvister mellan kommissionen och medlemsstaterna eller om någon enskild medborg­are anser att medlemsstaterna inte lever upp till  EG-rätten. Domstolen kan även ge svar till nationella domstolar som undrar hur EG-rätten ska tolkas.
Pernilla Lindh tycker inte att det ger domstolen makt att med juridiken sätta sig över politiken inom EU.
– Domstolen är inte fri att skapa sin egen roll. Vi tillämpar och ibland tolkar de regler som medlemsstaterna samt institutionerna kommit överens om. Vi hugger inte till med vad som helst. Om inte politikerna gillar våra domar, kan de fatta politiska beslut med en annan inriktning. Det påverkar hur domstolen kan döma.
Pernilla Lindh tycker att små stater som Sverige ska vara glada över att EG-domstolen finns.
– I alla förhandlingar åstadkoms kompromisser. Sverige kan då tro sig ha fått igenom sin uppfattning. Men de andra staterna kan tro att de har fått igenom sin. EG-domstolens uppgift är att tolka det som beslutas. Utan domstolen hade de största och stark­aste staterna med diplomati kunnat tvinga igenom sin vilja.

Löftet räckte inte
I Lavalmålet hävdade den svenska regeringen och de svenska facken att den svenska arbetsrätten inte strider mot EG-rätten. Bland annat hänvisade regeringen och LO till det löfte Sverige fick vid medlemskapet i EU om att den svenska kollektivavtalsmodellen inte var hotad.
EG-domstolen fann ändå vid sin prövning att Byggnads blockad av skolbygget i Vaxholm var fel och att den svenska arbetsrätten strider mot EG-rätten.

En känga åt LO-ordföranden
Pernilla Lindh vill inte kommentera domen, men säger att hon inte är förvånad över att det blev starka reaktioner i Sverige mot den. Men hon tycker att en del av kritiken är oförskämd mot domstolen.
På skrivbordet har hon en del klipp från svenska tidningar. Pernilla Lindh visar några där LO:s ordförande Wanja Lundby- Wedin kritiserar ”klåfingriga jurister” i domstolen.
– Det är ovärdigt en LO-ordförande att uttrycka sig så om EG-domstolen. Jag tycker att det är en skandal, förklarar Pernilla Lindh medan hon håller i klippen framför mig och pekar på de citat hon inte gillar.
Pernilla Lindh tillägger att det hade varit oerhört märkligt om domstolen hade tagit hänsyn till politiska överväganden från Sverige och de svenska facken, i stället för att som nu pröva Lavalfrågan strikt juridiskt.
– Wanja Lundby-Wedin borde också ha lärt sig att det inte går att få rätt i allting.

Hon pekar på dörren
Intervjutimmen har gått. Vän­ligt men bestämt pekar hon på dörren och ber oss gå. Utanför väntar en man som Pernilla Lindh ska förbereda kommande mål med.
– Glöm inte att jag vill se text och bilder innan de går i tryck, påminner hon innan dörren stängs bakom oss.