Maria Annas
Sara Selin, Emelie Ohlsson och Rebecca Nilsson. Foto: Maria Annas

”Det var omöjligt att jobba kvar”

KA avslöjar

|Gravida Rebecca tvingades jobba i 14 timmar. Emelie chockades i en viltolycka, men tving­ades ändå slutföra sitt arbetspass. Sara fick ingen graviditetspenning för att arbetsgivaren vägrade skriva under. KA har träffat tre unga kvinnor som jobbat på ett privat hemtjänst­företag i Haninge. Här är deras berättelser.

 ”Jag kommer aldrig att jobba privat igen”

Emelie Ohlsson, 21 år:
”Jag fick en timanställning i mars 2012. När jag började sa chefen att jag skulle få jobba mellan 36 och 40 timmar per vecka. Men det blev bara mer och mer. Det värsta var en månad när jag jobbade 211 timmar, jag var så trött hela tiden. Jag frågade om jag inte kunde få gå ner till heltid. Då fick jag bara 20 timmar per vecka i stället ett tag.

En kväll, det var klockan åtta skulle vi ut till en kund som sitter i rullstol och är stor och tung. Jag kör och har en kollega med mig i bilen. Plötsligt springer det ut ett rådjur och vi krockar. Det var ett vittne, en bil bakom. Hon fick ringa polisen för jag bara grät och kunde inte prata. Polisen sa att jag var i chock. Jag hade ont i nacken och vittnet sa att jag måste åka in till sjukhuset. Men när min kollega ringde vår chef tvingade hon oss att åka till kunden i alla fall.

Sen körde min mamma mig till sjukhuset. Dom tog mig på en gång. Jag fick nackkrage och åkte bår in på röntgen. Det visade ingen spricka, men jag hade ont ett par dagar efter.
  I december blev jag gravid. Jag berättade för chefen den 8 december. Två veckor senare säger hon att hon inte kan förlänga mitt kontrakt. Jag fick gå direkt, fast jag hade kontrakt till 31 december.”

”Jag ringde och grät och sa
att jag inte klarar det här”

Rebecca Nilsson, 24 år:
”På måndagen spydde jag fyra gånger på väg till jobbet. Det var den 13 augusti och jag hade berättat att jag var gravid två veckor innan. Chefen sa att jag kunde vara hemma till lunch och sen ringa henne. Men jag vågade inte, jag sms:ade att jag var sjuk. Hon ringde och stressade mig och ville att jag skulle jobba. Sen satte hon mig på att jobba från kvart i åtta på morgonen till kvart i nio på kvällen. Jag ringde och grät och sa att jag klarar inte det här. Men hon övertalade mig. En månad senare skickade hon mig till en kund som hade slagit en kollega i magen med knytnäven. Men det sa hon inte till mig. Jag åkte dit och det gick bra, jag struntar inte i en kund så där. Men jag borde ha fått veta det.

I oktober fick jag foglossning. Först tvingades jag åka till kunder ändå, det var tortyr och slutade med att jag blev sjukskriven. Sen fick jag jobba på kontoret. Jag fick kommentarer och pikar om att jag förstörde för mina kollegor när jag inte kunde ta kunder och fick höra att jag var löjlig. Till slut blev jag sjukskriven för jag mådde så psykiskt dåligt. Jag kände mig misslyckad och satt bara hemma och grät. I januari gick mitt kontrakt ut och jag ville inte komma tillbaka. Jag känner att hon förstörde en del av mitt liv som borde ha varit så lyckligt.”

”Hon vägrade skriva på så
jag fick graviditetspenning”

Sara Selin, 23 år:
”Jag hade hört allmänt att det var så stressigt i hemtjänsten, men jag behövde ett jobb. När jag skulle anställas fick jag frågan om jag hade barn och om jag var sjuk ofta. Hon la över mycket ansvar på mig, jag fick ta telefonen på kvällarna när hon var borta men fick inte betalt för det. Hon frågade ofta om jag var gravid bara för att jag har några extrakilon.
  När jag blev gravid i september förra året mådde jag så dåligt, jag vågade inte berätta. Men en kompis sa att du måste göra det så att arbetsgivaren kan anpassa arbetet. Chefen blev inte glad. En vecka senare satte hon mig på en kund som slagit en kollega i magen. Jag sa nej, jag går inte dit, jag är gravid. Då hotade hon med arbetsvägran. Men till slut fick en annan kollega ta honom.

I november var jag hos en kund som tog tag i mig innan jag hann reagera och det knäckte till. Jag hade ont på insidan av låret och i magen. Jag fick panik. Jag var till läkaren och blev sjukskriven för foglossning en vecka. Jag fick jobba på kontoret ett tag sen, men så sa chefen att jag måste ut till kunder igen, att det inte fanns jobb på kontoret längre. Ändå vägrade hon att skriva på så att jag kunde få graviditetspenning. I februari blev jag sjukskriven för ångest och depression. Jag går fortfarande hos en kurator.”

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Hej!
Jag sitter och läser i kommunal tidningen och fastnade för annonsen om dom 3 tjejerna som jobbat för Evidensia AB.
Ville mest bara säga att jag hoppas ni kämpar vidare med detta för jag har vart med om det!
Jag jobbade för dom om det var 2010 eller 2011 men det kan jag lätt ta reda på med mina papper hemma.
På min intervju meddela jag om mina problem jag har och det var inga problem, jag jobbade på och fick massa ansvar på mig på en gång, var sjuk några gånger men en gång när jag ringde och sjuka mig för jag misstänkte magsjuka så sa hon att hon inte skulle ringa mer och blev skit förbannad. Vid flera tillfällen tycker dom att man ska jobba hur sjuk man är är. Jag gör inte det då man jobbar med äldre och dom klarar inte sjukdomar som vi gör!

Blev nästan glad när jag läste artikeln i KA nr 12/13 för jag fick reda på att jag inte var själv!
Så behöver ni mer information som kan hjälpa så är det bara skriva tillbaka :)
Bra kämpat!
med vänliga hälsningar

Singaturen Jaqueline ställer frågor till våra reportrar om rapporteringen runt Evidentias personalpolitik. På de specifika kommentarerna från ägaren i en egen artikel på denna sida har vi redan svarat grundligt och visat hur vi kontrollerat och faktagranskat alla uppgifter.
KA har inte heller påstått att alla på företaget vantrivs eller är utsatta för dåligt ledarskap. Däremot har vi också haft kontakt med ett flertal medarbetare som bekräftar den bild som de tre kvinnorna ger, även från andra arbetsplatser där ägaren arbetat. Vårt syfte med granskningarna är att visa på det bristande ansvaret från kommunerna, när hemtjänst privatiseras. Det leder till att många anställda far illa och facket har ofta svårt att få insyn eller bli lyssnat till när de framför kritik och synpunkter.

Ja Pernilla Josefsson och Helena Gunnarsson hur tänkte ni nu??? När ni helt onyanserat går ut med historier från tre "UNGA" kvinnor utan att kontrollera sanningshalten i dessa eller kanske höra med annan personal.

Nu är det ju allmänt känt att Kommunal gärna misskrediterar privata alternativ men det ni inte verkar förstå är att de med största sannolikhet är här för att stanna och där arbetar även en del av era medlemmar bla jag. Däremot arbetar antagligen inga av era blivande medlemmar där då ni själva skrämmer bort dem då de inte känner igen sig i er rapportering.

Jag arbetar sedan ett halvår tillbaka på Evidensia jag har STOR erfarenhet ca 25-30år från både gruppboende, sjukhus och hemtjänst i både privat, kommunal och i landstingets regi. Jag är utbildad undersköterska.

Schemamässigt och ur stressynpunkt har jag haft ett av mina behagligaste halvår i hela mitt arbetsliv jag har SJÄLV valt i vilken omfattning jag vill arbeta i mitt fall heltid måndag till fredag inga kvällar eller helger. Efter att ha utfört mitt arbete hos en kund har jag kunnat få en paus då jag åker till nästa kund.

Detta ska jämföras med att stå ensam 07.00 på morgonen med 15 demenssjuka personer eller att på en strokeavdelning hela tiden få ställa om till nya inkommande patienter alternativt akut sjuka patienter.

Mina kollegor på Evidensia väljer sina tider utifrån sin situation av studier, barn osv.

Jag anser att vi bemöts med stor lyhördhet av Mariette vår chef, men det handlar också om att "GE" och ta, inte bara ta vi har självklart våra rättigheter men också våra skyldigheter mot vår arbetsgivare att sköta tider, vara lojal och vara ansiktet utåt för företaget och bete sig med ett STORT mått av sunt förnuft hos kunderna.

Det som gjorde att jag valde att börja hos Evidensia var att jag upplevde att de verkligen har kunden i Fokus och att man tänker utanför ramarna. KUNDEN väljer när han/hon vill ha sin hjälp det baseras INTE på det som passar bäst i schemat till följd av detta uppstår det luckor för personalen i schemat som Mariette betalar oss för även om vi just då inte har någon kund. Mariette vill inte heller ha delade turer då hon tycker det är förlegat.

Och vad jag minns tycker väl facket lika??

Kanske därför Evidensia låg som nr 2 i kundnöjdhet i kommunen av 30-40 utförare, senast nr 6 men nu siktar vi uppåt igen, en förtryckt personal får inte en sådan bra placering.

Det finns INGET tvång vi har stor frihet under ansvar vilket jag tycker är skönt jag upplever att Mariette har förtroende för sin personal. Eftersom det är ett mindre företag blir stämningen familjär ingen favoriseras, Mariette är ju dock utlämnad till att alla i hennes personalstyrka trivs, hon har hjälpt personal med bostad, lånat ut företagets bilar då personal slutar sent och sedan börjar tidigt eller av andra orsaker. Hon arbetar själv hos kund då det behövs.

Däremot har jag fått berättat för mig av mina kollegor (några har jag träffat) att det funnits personal som intrigerat, pratat illa om varandra med varandra och sedan bakom ryggen på varandra, de har inte bara pratat illa personal emellan utan även till kunder och hållit på med andra oegentligheter och försatt sina kollegor i otrevliga situationer, flera av dessa är nu borta vilket är mycket bra för arbetsgruppen.

Dessa personer vet vilka de är och DE var ett arbetsmiljöproblem för oss övriga inte ledningen!

Rebecca, Sara och Emmelie är precis som ni skriver UNGA och gravida med foglossning vilket är ett mycket vanligt tillstånd vid graviditet det är inte Mariettes sak att bedöma sjukdom/symtom och annat det gör en läkare som sedan råder i saken, ja i slutändan Försäkringskassan.

Det finns två lägen här frisk med andra ord man är på jobbet och utför det arbetet man är anställd att göra det andra är sjuk, skadad man har läkarintyg och arbetsgivaren kan FÖRSÖKA hjälpa till med andra uppgifter om det är möjligt.

Detta förstår ju ni också är svårare för ett litet företag då inte ens en av Sveriges största kommuner kunde omplacera en cancersjuk kvinna med omfattande problem stomi mm mm eller anpassa hennes tider, ja jag har egen erfarenhet av detta.

En annan sak ALLA kunder är potentiella slagskämpar ingen av oss kan ha en aning om då någon ska spotta, sparka, slå eller skrika åt oss, de ser också olika ut de är korta långa kvinnor och män inte bara stora tunga.

Men det finns ett sätt att försöka hantera detta och det är KUNSKAP, KUNSKAP och åter kunskap som i det här fallet de äldres sjukdomar framförallt demens och psykisk sjukdom.

Ett gott BEMÖTANDE är nyckeln till mycket!

Jag gick nyligen en 100 poängs kurs i Vård och omsorg vid demenssjukdom trots att jag arbetat med detta i 16 år. Kursen betalades av Mariette och anordnades av kommunen för alla anställda privat och kommunalanställda. Jag var den enda som kom från ett privat företag. Bra jobbat Mariette att du erbjöd mig/oss att gå denna kurs.

Man blir aldrig fullärd!


En till nöjd medarbetare hos Evidensia

Jacqueline

Nöjd Evidensia medarbetare i 2år
Blir mycket förvånad och upprörd när jag läser artiklarna om Evidensia . Det här är inte rättvist.
Det är inte min arbetsplats de talar om.
Jag har själv arbetat inom sjukvård och omvårdnad i 30 år, även varit facklig förtroende vald och har sett ganska mycket.
Det är bra att man granskar den privata omvårdnaden, det ska vara öppet.
Men här har det inte gått rätt till.
Nu när jag har en medkännande chef som vill göra skillnad på riktigt är det fel att hon och hennes rykte svartmålas.
Mariette har själv arbetat länge inom omvårdnad och gått den långa vägen från biträde till omvårdnadschef.
Hon vet verkligen vad som menas med god individuell omvårdnad och vad man som personal vill ha trygghet med när man arbetar.
Det är högt i tak, och hon är alltid närvarande och öppen för våra frågor, deltar kontinuerligt i omvårdnasarbetet. Ett exempel, en kund blir svårt akut sjuk julhelgen jag ringer ambulans och sedan Mariette för rådfrågning. Hon skyndar sig dit fast det är sent fast hon har gått hem för dagen. Hon skickar hem mig med stödjande ord(undrar hur jag mår) och åker själv med kunden till sjukhuset. (hon sitter med kund till långt in på natten när inga anhöriga finns nära.)
Hon är öppen och tillåter t. ex personligt anpassade arbetstider vilket passar mig bra.
Arbetsklimatet har alltid varit bra.
På Evidensia har vi höga och rimliga kvalitetskrav på individuell omvårdnad.
Men det passar inte alla att arbeta med omvårdnad.
Jag som arbetar på Evidensia håller inte med om den arbetsmiljö som har beskrivits i artiklarna.
Rätt ska vara rätt, oavsett om det är i offentlig sektor eller privat
Med vänliga hälsningar Ann

Egentligen är kommunal ett för brett fackförbund yrkesmässigt för att kunna arbeta för så många arbetskategorier så behövs ett fackförbund för enbart vård och omsorgspersonal.
Personliga assistenter som arbetar för privata bolag och kooperativ råkar ofta ut för sånt här, där de ju är arbetsgivare åt personal, men kunden är ju viktigare pengamässigt för företaget, så de går alltid först hur det än är.
I kommunen får många inom gruppboenden jobba för mycket ibland pga.personalbrist.
Ibland tror jag att det kunde vara bra för vård personal att aktivt bestämma sitt eget arbetande alla vill inte arbeta heltid men måste pga. olika omständigheter. Ensamstående med barn och räkningar som ska betalas.
Men som det är nu slimmas allt pga.som det sägs brist på pengar även inom kommunen och är det privat så vet ju alla att det inte är fråga om välgörenhet.
Vårdarbeten har i alla tider spelat på personalens känslor eftersom tredje man är inblandad och oftast får ta den största smällen i alla historier. Även i privata bolag fast brukaren där inte förstår det själv alltid men ska föreställa kunna arbetsleda personal vilket ofta inte funkar med tanke på olika sjukdomars effekter. Och då blir personalomsättningen stor och det gynnar ingen.
Rent personligt tror jag att både socialtjänstlagen och lss-lagen och även andra lagar borde ses över och ändras, för ibland uppstår moment 22 i olika arbetsgrupper.
Ett eget fackförbund som lyfte personalens dilemma inom vård och omsorg vore det bästa tror jag, vi har inte samma bekymmer som kyrkogårdsarbetare eller många andra yrkesgrupper,vill inte förringa någons problem men det är för många yrkeskategorier inom kommunal. Med vänlig hälsning.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2013-07-09 17:27