Lyssnade du på Marianne Lindberg De Geers Sommarprogram i fjol? I så fall får du en repris nu, på mammans otrohet och pappans självmord, med en fortsättning. Konstnären och dramatikern Marianne Lindberg De Geer ska skriva fler romaner. Att läsa den första är lätt, här finns ett driv.

Huvudpersonen är Mona, hon både är och inte är författaren själv. Och Mona är just på drift. De tragiska händelserna i familjen följs av flytt till Jönköping och mammans alkoholmissbruk. På skolkuratorns frågor har hon bara ett svar ”Mick Jagger”. Mona reser ut i Europa. Först till Västtyskland. Sedan till London, i jakt på just Mick Jagger. Och hon kommer nära.

Oavsett land, förstår Mona inte männen hon möter, hon hamnar i situationer som hon inte förutsett, blir överrumplad och utnyttjad.

Men det är genom männen som hon finner konsten. Även om det mest verkar vara tillfälligheter.

Tillbaka i Sverige börjar Mona som biträde på ett mentalsjukhus, senare blir hon mentalskötarelev. Behandlingarna är skrämmande och Mona ifrågasätter. Hennes inre svajar rejält. Strax innan examen blir hon övermannad av en patient. Larm saknas och konsekvenserna blir stora. Men personalchefen är på semester så protesterna når aldrig fram. I stället säger Mona upp sig.

Utsattheten löper som en röd tråd genom berättelsen som går rakt på och känns ärlig. Men det är också en skildring av tidsandan och den borgerliga miljö som både Mona och författaren vistats i. Någon romantisering av 60-talet är det inte, i stället handlar ”På drift” om hur svårt det kan vara att navigera som ung kvinna.

Att titeln är den samma som på Jack Kerouacs kultroman är ingen tillfällighet. Marianne Lindberg De Geer vill visa att berättelsen blir en annan när en kvinna står i centrum.

I Dagens Nyheter säger Marianne Lindberg De Geer: ”En kvinna skulle aldrig kunna skriva som han gör, med karlakarlar som knullar och super, hon skulle ses som ett psykfall och aldrig erhålla den status Kerouac fick och fortfarande får. Men Mona är ju också på drift, på ett helt annat sätt. Hennes kön kan inte bära henne.”