Fatmir Lleshi
Fatmir Lleshi

Pengahetsen har gått för långt

|Vem kan säga att det är fel att tjäna pengar? Det vill vi väl alla. Men jag har en känsla av att vårt samhälle blir mer och mer vinsttokigt, skriver Fatmir Lleshi.

Hur har de kunnat hålla på så länge? De vinstdriv­ande företagen inom skola, vård och omsorg, alltså. De skulle modernisera och effektivisera och leverera en bättre välfärd. Det visade sig att de var duktigast på att leverera massor med stålar till sig själva. Sverige är det enda landet i värld­en­ som tillåter vinst­drivande aktiebolag inom grund- och gymnasie­skola (det kan väl inte vara så att de andra länderna är dumma och vägrar ta efter oss ett så framgångsrikt koncept?).

Här vill jag inte gå in på den politiska och ideolog­iska bakgrunden till problemet. Jag nöjer mig med att påpeka att regeringen och Vänsterpartiet har – äntligen – kommit överens om att införa begränsade vinster i välfärden. En så kallad proposition kommer att läggas i riksdagen i mars nästa år och beslut kommer att fattas. Vi får hoppas. 

Jag vill i stället ta upp ordets makt och den polit­iska retoriken som pågått länge och som förvandlat oss till passiva betraktare av det urskillningslösa utnyttjandet av våra skattepengar. Två förklaringar har präntats in i oss i åratal: rätten att tjäna pengar och valfriheten. 

Vem kan säga att det är fel att tjäna pengar? Det vill vi väl alla. Men jag har en känsla av att vårt samhälle blir mer och mer vinsttokigt. Att tjäna storkovan, att göra klipp, att skratta hela vägen till banken. Hur ofta har vi inte hört dessa ord? Vi är hetsiga börsspekulanter. Gränsen mellan att tjäna pengar och att tjäna pengar till varje pris suddas ut allt eftersom. Det extrema normaliseras, det smyger sig fram. Anklaga mig gärna för att vara långsökt men denna girigbukarnas marknad kan inte ha uppstått ur intet.  

Visst är det tjusigt med valfrihet? Fast med tanke på hur denna frihet tillämpas så ska begreppets skap­are inte ha haft en genuin frihetskämpe som ledstjärna. Å andra sidan, vem ska ge oss frihet­en att bo var man vill, till exempel? Eller friheten att bestämma över våra pensionspengar? Där kommenderades vi till börsen och fick ”själva” välja bland hundratals fonder (å ja, tack för ”den friheten” ni!). De som brukar skrika mest om val­friheten råder i samma veva vårdaren eller undersköterskan att hålla käft när deras lön och arbetsförhållanden tas upp. Säg mig en finare frihetskänsla än tryggheten att ha en bra lön och en schyst arbetsmiljö. 

Andras business – med våra gemensamma pengar – ska inte ha vår frihet som alibi. 

PS: #metoo-kampanjen visar, bland mycket annat, att sexuella övergrepp och sunkig kvinnosyn förekommer i alla kulturer i hela världen. 

Detta är en krönika. Det betyder att åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentarer

Det går inte att läsa texten med alla ihopskrivningar, snälla fixa :-)

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-12-11. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.